Vildmarken utanför Urshult

I vildmarken strax utanför Urshult och ganska många kilometer från närmaste asfalterade väg har jag hittat ett smultronställe. Djupt inne i en skog vid kanten av en sjö har jag funnit lugnet, detta på en plats där man får klara sig utan el, och om man råkar ha full täckning på sin mobil får man se det som en bonus och absolut inte något att ta för givet.

Jag med fru, kamera och två hundar snubblade på den här platsen av en slump förra helgen. Platsen jag pratar om är Hätteboda Vildmarkscamping och namnet avslöjar precis vad det här är för ett ställe. Betoningen ligger på vildmark.

Förutfattade meningar om camping

Innan vi blev med husbil hade jag tämligen förutfattade meningar om just campingplatser nästan helt utan att veta om det. Fördomar brukar fungera just så. Så fort man blir varse att man bygger sina uppfattningar om saker och ting på fördomar brukar de försvinna och man inser att man istället har riktiga erfarenheter om sakers beskaffenhet och ens liv har med ens blivit lite rikare.

Vildmarken är full av svamp - Ludwig Sörmlind
Skogarna omkring Hätteboda Vildmarkscamping är fulla av svamp av varierande sort. Huruvida den här är ätbar låter jag vara osagt.

När jag tänkte på camping och speciellt campingplatser såg jag stora, tätt packade anläggningar i form av öppna gräsytor där husbilar, tält och husvagnar packades tätt intill varandra. I anslutning till sina fordon slog man om plats finnes upp sina bord och stolar och drack stödbensöl tills det var dags att gå och lägga sig. Nästa dag börjar man om och så här håller man på tills det är dags att veva upp stödbenen igen och åka hem.

Vildmarkscamping i ordets rätta bemärkelse

Vi är inne på vårt andra år som husbilsägare och jag måste säga att vi hittills inte har träffat på en enda dylik anläggning. Därmed inte sagt att de inte finns, men vi är inte dess målgrupp och kommer förmodligen av just den anledningen inte spendera särskilt många nätter på dylika inrättningar. Jag har däremot inga problem att se mig återvända hit till den här platsen flera gånger.

Röd flugsvamp under en ormbunke - Ludwig Sörmlind
Röda flugsvampar under uppväxt.

Min fru, som är den socialt kompetenta av oss som tidigare nämts, blev direkt tjenis och bundis med tjejen bakom receptionsdisken. Av någon anledning tenderar människor att öppna sig som en bok efter ett par minuter i hennes närhet. Till skillnad mot mig. Efter ett par minuter i enrum med mig ser dom flesta ut att tro att jag har för avsikt att yxmörda dom i en inte alltför avlägsen framtid. (Lätt överdrift för komisk effekt, jag äger ingen yxa).

Utan eld i vildmarken

Vi anlände under fredagen och stannade till söndag förmiddag innan vi begav oss tillbaka hem igen. Lördagen envisades med att bjuda på ett ihållande regn vilket grusade mina storlagna planer på att göra upp en lägereld och sitta och småljuga vid en brasa inpå småtimmarna. Som kompensation var söndagen istället strålande vacker vilket väckte fotolusten. Samtliga bilder är fotograferade under söndagssmorgonen.

Smal spång över vattnet - Ludwig Sörmlind
En smal spång för att torrskodd kunna transportera sig runt bland de många vattendragen.

Mot hösten med stormsteg

September tågar på och man ser tydliga tecken på att vi går in i hösten. Fler och fler blad byter färg och dalar till marken och man går inte helt obehindrat omkring i t-shirt och kortbyxor längre. Jag hoppas att vildmarken har ytterligare ett par veckor med bra väder innan vi här nere i söder får se de första snöflingorna lägga sig på marken.

En björk bland flera. Bladens färger börjar skifta åt det gula hållet - Ludwig Sörmlind
En björk bland flera. Bladens färger börjar skifta åt det gula hållet.

 

Dela:

5 svar på “Vildmarken utanför Urshult”

  1. Den vita svampen är en röksvamp, och alla röksvampar är ätliga. Men jag plockar endast kantareller och trattkantareller, de går inte att förväxla med andra. Det är så fint med spångar i trä. Här runt Kristianstads våtmarker finns det många spångar, en del flera hundra meter långa, ex om man går Linnérundan.
    Denna delen är min favorit, fotat i vintras, men lika vacker året runt. 🙂
    https://www.fotobloggarna.se/wp-content/uploads/2017/09/Kanalhusspången-på-Linnérundan-2.jpg

Tack för att du kommenterar!