Torka, värmebölja och skogsbränder är ord som man ser oavsett vart man vänder blicken. Vi i Blekinge är än så länge förskonade från de allra värsta katastroferna men jag misstänker att lantbrukarna inte riktigt är beredd att hålla med. Mitt Blekinge – Sveriges Trädgård – som allt som oftast bjuder på grönskande skogar och ängar lider svårt i torkan.
Till skillnad från mitt förra inlägg med bilder tagna från Mörrumsåns grönskande stränder är bilderna i dagens inlägg inte alls lika gröna.
- Läs mer: När solen sjunker över Mörrumsån
Torka istället för grönska
Trots bristen på grönska kan bilderna vara både vackra och berättande ändå. Bilderna i de här inlägget är tagna mitt på och strax intill en bilväg. Någon trafik var det som tur var inte att tala om så här vid timmen runt solnedgången så jag behövde absolut inte stressa där jag stod med mitt stativ mitt i körfältet.
Med mig hade jag min ständiga följeslagare, den kinesiska nakenhunden Iso.
Eftersom han aldrig i sitt 7-åriga liv befunnit sig på just den här vägsnutten var han inte alls särskilt intresserad av att stanna till och vänta på att husse skulle fotografera – han gjorde sitt bästa för att få mig att förstå att han ville fortsätta utforska omgivningarna istället för att sitta fint intill ett stativ.
Vägen till sopstationen
Om man inte har för avsikt att bevista återvinningscentralen som ligger strax utanför Mörrum så är det inte särskilt troligt att du befinner dig på just Perstorpsvägen.
Jag kom vandrandes över järnvägsbron vid Mörrums tågstation, svängde så småningom in på ovan nämnda väg och tog mig till slut runt slingen förbi återvinningscentralen och tillbaka igen över en annan järnvägskorsning tills jag hittade mig själv ståendes på Gustavstorpsvägen.
Härifrån har jag inte speciellt långt hem och trots att jag går vilse både här och där i mina utforskningar av omgivningarna lyckades jag denna gången både hitta hit och tillbaka hem igen. Med mig hem hade jag till och med ett par bilder på kamerans minneskort.
Stenhård gallring
Efter en hård gallring valde jag till slut ut de bilder som du hittar i det här inlägget för att illustrera min promenad mellan de åkrarna strax utanför Mörrum.
I vanliga fall brukar jag ha svårt för att radera bilder. Varför vet jag inte riktigt, men det har något att göra med att jag kanske någon gång i framtiden lär mig någon annan bildbehandlingsteknik som kanske gör det värt att spara en bild som i ärlighetens namn kanske inte är värd att sparas över huvud taget.
Oftast sparar jag fler bilder än vad jag behöver men jag gör mitt bästa för att bara spara de bilder som berättar en historia eller på något annat sätt talar till mig.
Med mig hem hade jag väldigt många fler bilder än just de du ser i det här inlägget. Men istället för att hamna i en bortglömd mapp på hårddisken ligger de i Papperskorgen och väntar på att tömmas.
Ju mer jag fotar desto mer vågad blir jag i mina gallringar. En del bilder är helt enkelt inte värda att spara.