Stilleben är en utmärkt konstform att ägna sig åt om man är intresserad av fotografi och vill lära sig mer om hur sin kamera och eventuella ljuskällor fungerar och samspelar med varandra. Stilleben uttalas med betoning på den andra stavelsen, man säger alltså stillében och inte stille-ben. Chansen är ganska stor att du har provat på det här sättet att fotografera flera gånger – kanske till och med utan att veta om det.
Stilleben är inte konstigare än att man avbildar föremål med pensel eller som i vårt fall en kamera. Redan på 1500-talet började den här konstformen få upp lite fart och idag avbildas ett stort antal stilleben varje dag. Har du någon gång knäppt av en bild på din mat ute på restaurang? Vips så har du fotograferat ett stilleben.
Vad är ett stilleben?
Namnet tror man sig härstamma från det nederländska ordet stilleven där still står för stilla och leven för liv. Ibland kan man höra benämningen nature morte vilket är samma sak. Den här motivkategorin innehåller endast föremål och allt som oftast sådana föremål som man hittar i hemmet som blommor, böcker eller som i det här inlägget ett äpple och en kameralins.
Jag erkänner villigt att det här inte är något som jag sysslar med särskilt ofta. När jag känner suget att ta fram kameran är det ofta landskap som blir avbildade. Men för att det ska fungera behöver vädrets makter vara på min sida och det är dom långt ifrån alltid. När det här inlägget skrivs piskas min del av Blekinge av hårda, tjutande vindar och valet mellan mitt varma vardagsrum och en halkig havsklippa någonstans var inte svårt.
Externa ljuskällor
När fotosuger kom över mig hade solen sedan länge gått ner bortom horisonten, detta fick mig att gå på upptäcktsfärd inne på kontoret. Tillslut hittade jag en softbox, en extern blixt och ett par reflexskärmar. Tillsammans med en gammal äppellåda och ett par kaffekoppar lyckades jag rigga upp en provisorisk fotoplats på matbordet i vardagsrummet.
En Canon Speedlite 430EX II stod för ljuset, för att få bort den från själva kameran använde jag en trådlös Yongnuo YN622C sändare. Tack vare sändaren slapp jag stoppa in händerna i softboxen för att öka och minska blixtljuset medan jag experimenterade mig fram till de färdiga bilderna du ser här. Blixten flyttade jag sedan runt bordet och tillsammans med olika positioner på reflexskärmarna kom bilderna till.
Min favoritbild blev den med äpplet. Bakom trälådan där äpplet stod placerat hittar man en stor bokhylla fylld med lampor och annat som tog fokus från själva äpplet. För att komma ifrån det problemet lutade jag en svart tunn plastskiva mot lådan vilket gav mig den mörka bakgrunden.
Nyfikna katter
Mitt i fotograferandet fick två av hushållets katter nys om vad jag hade för mig. Nyfiket tittade de sig omkring bland äpplen och objektiv. När de vält ner reflexskärmarna ett par gånger var och satt sig mitt i bilden tröttnade de till slut och begav sig av mot nya bus och äventyr.