Uppdaterad 18 januari, 2017

Vår Norgeresa var nu igång på riktigt och när vi slog upp ögonen i den otroligt mjuka sängen hade jag endast två tankar i huvudet. Den första tanken var något i stil med ”varför i hela friden var täcket lika tungt som en normalfylld plastkasse efter veckohandlingen på Konsum?” och den andra tanken var – finns det mörkrostat kaffe i restaurangen? Någorlunda starkt kaffe var vi inte bortskämda med förutom de gångerna vi tillagade det själva. Det skulle visa sig att kaffet i hotellrestaurangen inte var så mycket bättre det men det som man inte kan lösa med kvalitet får man ta igen med kvantitet istället.

Efter att ha kravlat oss upp ur sängar och in på toaletter och sedan letat upp något att klä våra kroppar med såg vi till att hundarna fick sitt. Mandus, som nu börjar bli till åren kommen, fick en uppenbarelse och bestämde sig hastigt och lustigt för att han minsann inte alls var kapabel att gå ner för trappan.

2015-07-30 10.14.15-Redigera_www

Efter viss övertalning insåg han att det var han nog visst och efter tredje försöket struttade han upp och ner som en ko som nyss blivit utsläppt på grönbete.

Hotellfrukost

När vi väl lyckats få ner både hundar och dom hade gjort ifrån sig i hotellets omedelbara närhet (läs den absolut första blomkrukan som stod i entrétrappan) stegade vi ner mot restaurangen. Gårdagens 600-kronors-falafel tillsammans med receptionistens ivriga nickande när vi gick mot matsalen borgade för kvalitet.

Precis innan vi gick in hittade jag en vacker bok med många rutor och lika många namn i. Det visade sig att det var bordsplacering på frukosten. Detta fann jag lätt charmigt och vi letade snabbt och lätt upp vårt tilldelade bord. Frukosten var inte av denna värld och jag tror inte att jag med ord kan beskriva hur gott det var jämfört med föregående dags halvsunkiga banan i ett regnigt bilsäte.

Utcheckningen gick snabbt och smidigt och vi var strax tillbaka på de norska vägarna. Vi tog sikte mot nordväst och insåg ganska snart att landskapet började ändra sig drastiskt. Vädret hade slagit om och visade sig från sin bästa sida.

Det var hela 20 grader och strålande sol. Vi lärde oss snabbt att vädret kunde slå om snabbt och en timme senare hade temperaturen sjunkit ner till 11 grader och under fem minuter kunde himlen öppna sig och fullständigt dränka oss för att sedan sluta sig och släppa fram solen som om ingenting hade hänt.

Vart ska vi sova inatt?

Här någonstans ändrades resans förutsättningar då vi insåg att det nog inte var helt vettigt och genomtänkt att tillbringa en vecka sovandes i bilens baksäte. Varma duschar och rena lakan har faktiskt en viss charm jämfört med att vakna med käften full av hundhår och att inse att man under natten sovit på en nyckelknippa som har letat sig in på ställen där nyckelknippor absolut inte ska befinna sig.

Tillsammans beslutade vi att nästkommande natt även den skulle tillbringas under tak men någon närmare planering än så förmådde vi oss inte att få till där och då. Jag hade fullt upp att hålla mig på vägen samtidigt som jag skulle beskåda det förunderliga landskapet och Malin hade tagit kartläsandet till en helt ny nivå. Avstickare och delsträckor planerades med en rinnande bläckpenna mot det torra kartpappret och ganska snart hittade vi vägarna som var uppmärkta som nationella turistvägar på kartan.

Det visade sig att det i Norge finns 18 sådana vägar och som de nykläckta turisterna vi var bestämde vi oss för att helt enkelt försöka färdas på dessa vägar så mycket som möjligt. Någon mening med att märka upp dom som turistvägar måste det ju finnas.

Snötäckta toppar och brusande vattenfall

Detta visade sig vara ett smart drag om man som jag är glad för skogar, höga berg och djupa dalar. Utsikten var nästintill magisk på sina ställen. Malin tog sig en liten tupplur efter ett par timmar på de slingrande vägarna med en maxhastighet på 80 km/h och jag lovade dyrt och heligt att väcka henne när vi kom till ”berg med snö på”. Mer än så fick jag inte ur henne innan hon driftade iväg i drömmarnas land.

Norwegian Scenery

Med en sovande fru bredvid mig och två snarkande hundar i baksätet var det jag och fåren mot världen. Fårskock efter fårskock och en och annan ko passerades och när jag skymtade ett berg i fjärran tog jag sikte på det. Ett par mil närmare målet väckte jag Malin strax innan vi rundade ett hörn och helt plötsligt befann vi oss på en bergsplatå av sällan skådat slag. Att bara en timme sedan färdats längs solvarma sjöstränder i 20 gradig sommarvärme och sedan stanna bilen i ett fjällandskap där det var 8 grader i solen var en intressant upplevelse.

Bergsvy Norge

Landskapet lämnade inget övrigt att önska och efter att ha skuttat runt bland fjälltopparna till jag skämdes hoppade vi in i bilen och fortsatte vår färd. Det började bli dags att se sig om efter nattens boende och när vi körde in i Otta stannade vi till på en av de många rastplatserna och lade upp taktiken.

2015-07-31 08.47.12-Redigera_www

Ett lämpligt vandrarhem hittades i Sjoa. Vi gjorde en helomvändning och körde i våra spår i ett par mil innan vi körde upp på parkeringen till det mysigaste vandrarhemmet jag sett.

Här vill jag stanna

Råmande kor i dalen nedanför, höga berg bakom matbyggnaden och timrade stugor där vi sedan insåg att vi skulle bo. En glad norrman visade oss rummet och förklarade konceptet med fullt utrustade kök, Wifi och hela faderullan.

Vårt wifi visades sig sedan inte ha kontakt med resten utav världen och något lan-party var jag inte intressad av.

Inget internet?!

Den glade värden lät meddela att en storm hade gjort att internet inte fungerade men det trodde jag inte helt fullt och fast på. Jag smög ut i hallen och lokaliserade den trådlösa routern och startade helt enkelt om den på vinst och förlust, detta visade sig fungera alldeles utomordentligt bra.

Strax började mail och tjogvis med notifikationer av allehanda slag ramla ner i telefoner och surfplattor och hela vandrarhemmet jublade. Det sista hände inte men jag sätter upp det på poetiskt-frihet-kontot.
Sjoa Vandrarhem

Mat lagades tillsammans med en till antalet stor asiatisk familj och sängar bäddades. Glada och nöjda bäddade vi ner oss bland rena lakan och nypuffade kuddar och såg fram emot dag nummer fyra i vårt västra grannland.

Sjoa Vandrarhem

Dagens rutt

Så här färdades vi dag nummer 3. Från Tyrifjord till Otta för att sedan stanna i Sjoa över natten.

dag3

Klicka här om du vill läsa de tidigare inlägget i den här serien.

Tack för att du kommenterar!