20 dagar i husbil genom Sverige – från Blekinge i söder till Lappland i norr

Resdag 4 – Vackra Stekenjokk

Stekenjokk var på förhand den enda platsen som vi hade sett ut i förväg. Förra året var första gången vi satte vår fot på det mäktliga kalfjället och jag visste redan då att jag måste komma tillbaka till den här platsen. Om man får för sig att åka till den här platsen gör man bäst i att göra så på sommaren. Vägen som slingrar sig fram långt där uppe ovanför odlingsgränsen är nämligen bara öppen under sommarmånaderna. Vi var här i början på Augusti och långt ifrån alla snö hade smält bort.

Iskalla små bäckar med smältvatten från de höga bergstopparna dyker upp utan förvarning och här och var hittar man stora snöplatåer där den ihärdiga sommarsolen ännu inte lyckats smälta bort all snö vilket är fullt förståeligt då den högsta punkten på vägen över Stekenjokk ligger 876 meter över havet. Det gör också vägen till Sveriges högst belägna asfalterade väg.

Vägen över Stekenjokk är en del av Vildmarksvägen vilken är ungefär 50 mil lång. Även om det är fysiskt möjligt att hetsa igenom hela vägen under en resdag är det absolut ingenting som jag rekommenderar, det finns nämligen mycket att se och fantastiska platser och vyer att upptäcka. Ett plus för den naturintresserade är att vägen dessutom tar dig genom Sveriges björntätaste områden och antalet bosatta människor är mindre än en per kvadratkilometer.

Du bör i rimlighetens namn ha större chans att träffa på en livs levande björn än en representant för lokalbefolkningen om du väljer att köra längs hela Vildmarksvägen.

Ett stort vackert ingenting

Det är svårt att beskriva Stekenjokk i ord, det närmaste jag kommer är en vacker tomhet. Då vi är uppe på kalfjället får man ganska svårt att fästa blicken på något annat än de mäktiga bergen som tornar upp sig runtomkring en. Under förra årets husbilsresa vågade vi nästan inte köra upp hit under vår roadtrip. Jag behövde nämligen befinna mig långt nere i Blekinge igen inom ett par dagar och vi hade många stopp kvar på vägen ner som vi behövde hinna med.

Stekenjokk i solnedgången / Stekenjokk during the sunset

I år hade vi planerat lite bättre – eller rättare sagt så hade vi inte planerat någonting alls. Vi bestämde oss nämligen under frukosten att tillbringa hela dagen och natten på kalfjället och inte åka vidare norrut förrän nästa dag. Det här blev ett välkommet avbrott för mig som hittills på resan vant mig vid att spendera många timmar i taget bakom ratten. Ett par timmar i total tystnad ensamma bland mygg, snö och en och annan lämmel tilltalade mig.

Revanch för förra året

För dig som har läst om förra årets resa så minns ni kanske att jag med fru tillbringade vår bröllopsdag här uppe på fjället, och hur vi tillbringade i princip hela kvällen med näsan i husbilens bruksanvisning för att hitta vilken säkring som kontrollerade värmesystemet. Så här i efterhand är jag glad att vi valde att faktiskt köra över kalfjället redan ifjol men den kvällen på Stekenjokk dominerades av bekymmer med ett strulande värmesystem i vår husbil och det var nästan läggdags när vi hade kommit underfund med det hela.

I år ville vi utforska Stekenjokk i vår takt. Antalet körda mil den här resdagen blev därför inte många – men istället för ett stort antal mil längs med våra landsvägar fick vi istället väldigt många underbara timmar i magiskt frisk fjälluft och vi fick uppleva väldigt varierande väder under dagen.

För övrigt var det här den första gången som jag fick erfara de infernaliska norrländska myggen. En av dessa vilda, blodsugande bestar hade dessutom den dåliga smaken att sluta sina dagar på mitt objektiv utan att jag märkte det. Varenda bild som fotograferade under den här resan från och med den här dagen har nämligen ett tunt – men väl synligt – litet, svart myggben på sig som jag omsorgsfullt har klonat bort med hjälp av Photoshop. Så kan det gå när man inte är helt uppmärksam på sin utrustning.

Väderleksrapporter – vilda gissningar

Väderleksprognoser kan vara luriga i vanliga fall men här uppe stämde de inte alls. Enligt väderprognosen utlovades det både regn och kalla vindar på platsen där vi befann oss. Verkligheten ville dock något annat, under majoriteten av dagen fick vi njuta av strålande sol (och hiskeliga mängder mygg) uppblandat med någon enstaka störtskur som torkade upp lika snabbt som den kom. När det kommer till djur och natur så föredrar jag faktiskt en vacker sol jämfört med en kall och blöt regnskur.

Vi vågade därför lämna de allra varmaste jackorna kvar i husbilen under våra små promenader runt i området där vi slagit ner våra bopålar det här dygnet. Det här med fjällvandringar är inte något som jag sysselsätter mig med till vardags, och med tanke på det ivriga rapporterande på radion om det stora antalet turister som anropat fjällräddningen, och därför riskerat andra vandrares väl och ve, pågrund av allt från törst till skoskav vågade jag mig inte iväg på några allt för långa strapatser.

Jag som inte är någon vandrare av rang kände mig som bambi på hal is bland risen och den stundtals snåriga växtligheten och för att undvika en fjällräddningssituation höll vi oss hela på tryggt avstånd från den undanskymda platsen vi valt för dagen.

Sol och mörker

Solen tog lång tid på sig för att krypa ner bakom fjälltopparna och riktigt mörkt blev det riktigt aldrig. Den vackra fjällnaturen som var så väldigt olik den som jag är van vid gjorde sitt allra bästa för att se bra ut på mina bilder och jag spenderade många timmar ute bland myggorna. Ett par av dessa bilder kan du se i galleriet som ligger inbäddat här i inlägget.

Passa på att besök mitt onlinegaller på Printler där du har möjlighet att beställa en unik numrerad canvastavla av ett urval av mina bilder. Det tillverkas bara 10 tavlor per bild och när dessa 10 tavlor är slutsålda är möjligheten helt borta att beställa bilden igen. Jag byter motiv ofta, så passa på att besöka mitt galleri lite då och då för att se om du hittar något motiv som du gillar – helst innan det byts ut eller säljs slut

Uppdatering juli 2019 – Printler har gått i konkurs. Läs mer i inlägget Printler har gått i konkurs. .

Morgonen därför välkomnade oss med strålande sol och stillastående vindar. Myggorna som förpestat vår tillvara var som bortblåste. Morgonkaffet intogs barfota i mossan. Det minnet som jag tänker på oftast från den här resan, om man bortser från de mäktiga vattenfall vi ännu inte kommit fram till i den här reseskildringen, är den här morgonen. Framförallt tystnaden.

Roadtrip 2017 - Resdag 4 / Roadtrip in Sweden 2017 - Travel day 2 / Roadtrip in Sweden 2017 - Travel day 4

För dig som bor eller jobbar i en storstad är det här lite av en chock. Jag själv är född i en förort till Stockholm och varje gång jag återvänder till vår gemensamma huvudstad reagerar jag på att det aldrig riktigt är helt tyst. Här uppe är man verkligen utlämnad till sig själv och sina egna tankar.

Jag inser att jag förmliden framstår som en eremit av värsta sort men riktigt så illa är det inte. Jag njuter bara av tystanden de gånger jag stöter på den. Här uppe är det så tyst så att det nästan gör ont.

Stekenjokk - Stenar i förgrunden - Ludwig Sörmlind
Stekenjokk – Stenar i förgrunden

Till slut kände vi oss dock mätta på tystnad och stillhet och vår dag på “vårt” kalfjäll började ta slut. Vi hade hittat en perfekt liten plats längst med den enda vägen som finns i omgivningarna. Då och då bröts den öronbedövande tystnaden av en och annan husbil eller motorcykel på väg någon annanstans.

I vår lilla vindskyddade dal intill ett av de många och höga bergen fick vi vara ifred. Tankarna började så småningom vandra till förra årets äventyr och jag fylldes av ren äventyrslusta när jag insåg att vår resa bara börjat och att vi hade lika stor del av Sverige kvar att utforska innan vi behöver vända hemåt igen.

Fotogalleri från Stekenjokk

Klicka gärna på bilderna i galleriet för att se en större version!

Stekenjokk i 360 grader

För att förstå hur det känns att befinna sig på Stekenjokk behöver man nästa själv ha vairt här och den upplevelsen tror jag att jag har svårt att förmedla i skrift,, i bild däremot går det lite lättare. Här nedan hittar du en bild fotograferad i 360 grader som du själv kan klicka och dra dig omkring i.

Det är långt ifrån samma sak som att befinna sig här på plats men om du blir nyfiken på hur det ser ut på den här platsen som jag så ofta talar mig så varmt om så är det här det närmaste du kommer.

Klicka gärna och dra runt i bilden för att se dig omkring själv.

Även om vår husbilsresa det här året bara har pågått ett par dagar så är det många dagar kvar innan vi återigen kör in på vår uppfart. Du vet det inte ännu, men jag som skriver de här inläggen vågar nästan lova att du kommer uppskatta det som komma skall. Allt som allt var vi ute i 20 resdagar och du har än så länge bara kommit till resdag 4.

Prenumerera gärna på bloggens inlägg om du vill följa med på vår resa. Du hittar ett formulär längst ner i varje inlägg. Du kan också följa min Facebook-sida där samtliga blogginlägg från resan läggs ut. Både denna och från framtida resor.

Vi ses i nästa del!

Relaterat innehåll

%d bloggare gillar detta: