Resdag 2 – från Östergötland till Härjedalen
Morgonen mötte oss med sköna solstrålar och fåren som parkerat sig alldeles intill platsen vi valt för vår nattvila stod idisslandes med tomma blickar och betraktade oss under tystnad medan vi drack upp vårt morgonkaffe och började göra oss i ordning för avfärd.
Resdag nummer ett av förhoppningsvis ganska många var lagd till handlingarna och i takt med att den mörka dryckens stärkande koffein berikade mitt blod och gav mig både kraft och mod började så småningom dagens resplaner att smidas.
Mera mil mot nya mål
Jag var redo att öka på antalet körda mil en aning för att komma en bit längre på vägen och Malin hade inget emot detta. En noggrann titt på kartan fick mig att ställa in siktet någonstans i trakten runt Dalarna. De södra delarna av landet är visserligen vackra och bjuder på mycket men för oss är känns det fortfarande som att vi befinner oss på hemmaplan.
Just Dalarna valdes inte av en slump, här hade vi nämligen en av förra årets mysigaste kvällar, men jag ville inte riktigt nöja mig med en fjolårsrepris. I möjligaste mån ville vi se och uppleva nya platser. Till slut hamnade vi också på en sådan.
Mot nya spännande platser
Vår Hymer spann som en klocka och avverkade mil efter mil utan att krångla eller visa något missnöje. Så snabbt vi kunde styrde vi in på den vackra Inlandsvägen. Den här vägen körde vi även förra året och jag kunde koncentrera mig på vägen och mina vägtrafikanter istället för att hela tiden hålla koll på GPS:en med ena ögat.
Efter ett par mil ökade jag insatsen en aning och började försiktigt fundera på om det inte skulle vara möjligt att komma fram i rimlig tid till porten till Härjedalen – i folkmun även kallat Sveg innan mörkrets intrång.
Bland bensinmackar och träbjörnar
Precis i infarten till orten hittar man en camping, förra året satt vi under tystnad och inmundigade en måltid på restaurangen i folkets hus i Sveg. Då övervägde vi att stanna en natt på inrättningen, tanken slog mig även i år när vi rullade förbi infarten men vi viftade snabbt bort densamma. Istället valde vi att fortsätta en liten bit längre bort.
Varken vattennivån i tankarna, strömmen i batteriena eller det onämnbara i toakasetten påkallade någon större uppmärksamhet så vi bestämde oss att fortsätta färden och leta upp en sängplats någonstans ute i det stora vilda.
Någon mil utanför vad man kan förmoda vara Svegs centrum hittade vi vår plats för kvällen. Älvros var namnet och det ligger så vackert i mun att man nästan blir en smula tårögd och här hittade vi, tillsammans med en annan husbilsgranne, skydd för natten.
Rasta kameran
Då dagen till stora delar tillbringats bakom ratten och då vi färdades på för oss någorlunda kända vägar har behovet att föreviga vår färd inte varit alltför stort idag. Jag tog trots det en liten promenad med kameran mellan middag och kvällsdisken och de bilderna hittar du lite längre ner i inlägget.
Att träffa nya människor med någorlunda likadana intressen och värderingar som en själv är nog ganska oundvikligt. Jag menar inte att campingliv bakom bommar men kodlås till toaletter och 30 husbilsgrannar åt alla väderstreck man tittar är fel eller sämre, det är bara inte förenligt med hur jag vill spendera min lediga tid. Att stå kvar för länge på samma plats gör mig tyvärr lite rastlös, jag vill se och göra så mycket som möjligt under de dagar jag är iväg och kan släppa alla tankar på jobb (nåja) och tråkig vardag.
Yogamusik från en annan husbil
När jag kom tillbaka till husbilen passade jag på att se mig omkring och vi var förhållandevis ensamma i den vackra, gröna gläntan intill vattnet. 100 meter bort satt en man utanför sin husbil och plirade ner i en tidning. På andra sidan ett buskage stod en annan husbil med en katt i ett fönster. Från den öppna dörren strömmade något som liknande Yogamusik och det dröjde inte länge innan en man med hästvans med sällskap kika fram mellan gardinerna.
De hade samma idé som oss och de hade stannat vid den lilla skogsdungen för att få ett par timmars sömn innan de skulle fara vidare. Så här i efterhand har jag förstått att de nog förväntade sig en husesyn och till och med en kopp kaffe men riktigt så sällskaplig kände jag mig inne. Till råga på allt började vår Schäfer visa tydliga tecken på att gå in i ett löp. Till hanhunden Iso’s stora nöje.
Landskapet har öppnat upp sig för oss och imorgon väntar storslagna vyer och ännu mera äventyr.
Älvros i 360 grader
Precis på andra sidan bron över Ljusnan ligger den lilla naturcampingen vackert inbäddat mellan träden. Klicka gärna runt i bilden för att se dig omkring.