Ett par dagars stillhet i form av fisketurer och svampplockning lockade oss kvar i Dalsland. Allt vad kameror och laptops glömdes bort för ett par dagars naturlig avkoppling. Jag fick åka båt för första gången på säkert 15 år vilket höll på att resultera i tidernas klavertramp. Att just åka båt är inga konstigheter – det är själva av- och påstigandet som kan ställa till det.
Det mest anmärkningsvärda som hände under de här dagarna var att kastade bort Schäferns absoluta favoritboll in i ett buskage. Trots 4 människor ihärdiga letande stod bollen icke att finna till Schäferns stora förtret. Ridå.
Lyckligtvis är Schäferns minne av såpass låg standard att hon direkt glömde bort bollen så fort jag gav henne en ny boll. Slutet gott – allting gott!
I nästa och sista delen är vi i princip hemma. Men vi hittar en bisonfarm på vägen och kan helt enkelt inte låta bli att stanna till.
I Västra Götaland har man många saker och en av alla dessa saker är bisonoxar. Jag är ganska fascinerad över dessa djur och när jag i Ställplatsappen hittade en ställplats mitt inne på en bisonfarm startade jag operation övertalning. Det visade sig att Malin inte alls var särskilt främmande för en natt på spottavstånd från en stor hårig lurv. (Som inte är jag villsäga).