20 dagar i husbil genom Sverige – från Blekinge i söder till Lappland i norr

Tängerdalen låter som något som man skulle kunna hitta i Nangijala. Här hittade vi varken några draker eller riddare. Däremot hittade vi en synnerligen mysig liten campinganläggning med gott om plats för oss och vår Hymer. Jag blev aldrig riktigt klok på om byggnaden hade varit en gammal skola eller kanske ett café. Jag hade börjat känna av en antydan av mättad lösning i hjärnan utav alla nya intryck och människor som vi hittlls hade träffat och upplevt under vår färd kors och tvärs genom landet.

Vid det här laget hade jag vant mig vid att inte ha ständig tillgång till wifi och andra moderniteter, tyvärr hade jag nu läst slut på samtliga medhavda böcker som jag packat med. När vi gjort oss tillräckligt hemmastadda och hittat en strömkontakt att ansluta husbilen till tog vi oss ut i omgivningarna på jakt efter något att se.

Snickerifabrik och den bortglömda bilen

Ganska så omgående hittade vi en gammal snickerifabrik. Bakom fabriken hittade vi en spegelblank sjö av högsta klass och även nu fick jag ett infall att hoppa ner i badet. Ute över vattenytan såg jag dock en mängd myggor i varierande storlekar vilket fick mig att behålla kläderna på och stanna kvar uppe på land.

Bakom fabriken alldeles intill den lilla sjön hittade jag en vackert patinerad BMW som stod lite för sig själv i ett dike. Läs mer om den på länken här nedanför, där kan du också se på en karta exakt var vi befann oss när bilden togs.

Läs mer: En bortglömd BMW

Landskapet vi hade parkerat i var Dalarna. Förra gången vi var i de här krokarna befann vi oss med miljontals andra turister och trängde oss omkring bland hyllor fulla av moraknivar och dalahästar i Nusnäs.

Läs mer: Roadtrip med husbil genom Sverige 2016

Den här gången var vi mycket mer ensamma. Jag passade på att språka med en inackorderdad granne som stod och lagade potatisgratäng i det gemensamma köket. Han hade många strängar på sin lyra, bland annat guidade fiskeresor i Norge och dykningar i Afrika. Artigt nickade han åt mig och lyssnade när jag redogjorde för mina arbetsuppgifter på ett litet reklamtryckeri i södra Sverige. När mannens potatisgratäng började lukta färdigt och min disk var så ren som jag förmådde gnida den tog vi adjö och gick åt varsitt håll.

Han satte sig i en soffa alldeles intill – jag stegade tillbaka över rullgruset som täckte gårdsplanen där vi hade parkerat.

I nästa del tar vi ett längre stopp i Åmål innan vi härbärgerar oss på en bisonfarm


Resdag 17, 18 & 19 – Dalsland

Relaterat innehåll

%d bloggare gillar detta: