20 dagar i husbil genom Sverige – från Blekinge i söder till Lappland i norr

Resdag 10 – från Karesuando till Kebnekaise

Det här med att inte ha en färdig resplan går oftast ganska bra men det kan också slå en aning fel. När vi vaknat upp på morgonen av en liten envis solstråle som letat sig in genom en springa mellan mörkläggningsgardinen och väggen insåg vi helt plötsligt att det hade hunnit bli vår bröllopsdagn.

Man kan fira bröllopsdagar på mängder utav sätt och ett av dom är på en halvfuktig gräsmatta i Karesuando. Det var ett sätt som jag inte hade som förstahandsalternativ, problemet var att jag inte hade någon plan B heller.

Ett planeringsmöte för firandet av vår bröllopsdag fick dock vänta, vår första plan för dagen var att göra rätt för oss och betala nattens uppehälle, varför vi sov på krita kan du läsa mer om i det föregående inlägget.

Det kontantlösa samhället

Att hitta en bankomat i Karesuando verkade svårt. Ett tag funderade jag på att istället hitta någon ur lokalbefolkningen med 150 kr i fickan och sedan Swisha honom eller henne beloppet men Malin avrådde mig från det. Mina people skills är inte helt up to date och särskilt inte efter ett par veckor i husbil där vi knappt sett en annan människa än varandra.

Handlarn i Karesuando - Ludwig Sörmlind
Handlarn i Karesuando där vi till sist lyckades hämta ut lite pengar.

Alternativ två fick bli att leta upp en butik, betala en avgift på 20 kr (?) för att få ta ut pengar över huvud taget och sedan leta oss tillbaka till vår nattvärd för att kunna överlämna 150 kr och sedan fara vidare i vårt land.

Landet har som bekant tagit slut, i alla fall om man kikar åt nordost, vilket tvingar oss söderut igen.

Att göra rätt för sig

Efter en dryg timme hade vi äntligen lyckats hitta en butik, tagit ut pengar, tankat upp husbilen, letat upp campingvärden och bestämt oss för att köra till Kebnekaise.

Vi insåg naturligtvis att det inte går att köra bil hela vägen till toppen men vi borde kunna hamna tillräckligt nära för att åtminstone se berget någonstans där uppe bland molnen. Sagt och gjort, GPS:en ställdes in och iväg for vi.

Väl värt att påpeka är att vi är långt ifrån några bergsbestigare. Jag är så höjdrädd att jag får förhöjd puls bara att kliva över en tröskel. Att bestiga Sveriges högsta berg är ingenting vi ger oss på bara sådär.

Men man kan ju alltid kika lite och att fira bröllopsdag 2 mil från Kebnekaise känns väl inte helt fel.

Tack vare webbplatsen bestigakebnekaise.se insåg vi att det var till Nikkaluokta vi skulle fara och till Nikkaluokta for vi. Vägen dit förde oss förbi utkanterna av Kiruna men det tänkte vi inte så mycket på just där och då. Istället dundrade vi fram över den hjälpligt ihoplappade asfaltsvägen mellan Kiruna och Nikkaluokta tillsammans med svettiga vandrare, turistbussar och vanliga bärplockare.

Var god välj långtidsparkeringen

Väl framme tog vi sikte mot långtidsparkeringen dit husbilar var välkomna. Den var så full som den kunde bli men längst ner mellan en container och en sjavig buske hittade vi en plats.

Att sitta intryckt i ett buskage och försöka fira bröllopsdag passar inte en gentleman så istället för att ställa i ordning inför kvällen rastade vi djuren och körde in mot Kiruna på vinst och förlust.

Att backtracka

I möjligaste mån undviker jag att köra tillbaka längs samma vägar som jag kom men i fallet Nikkaluokta har man liksom inget alternativ. Efter en hoppig, guppig färd kommer man så småningom ut på E45:an igen på väg mot Kiruna.

Hela Kiruna verkar leva och andas LKAB och jag tyckte mig se det stora gruvbolagets logga överallt. Tack vare appen Ställplatser som du hittar både till iPhone och Android hittade vi en plats som i appen såg helt okej ut och vi körde längs utkanterna av stan tills vi hamnade på en stor, geggig grusplan bakom ett par lagerbyggnader.

Det här kändes om möjligt ännu sämre och vi nöjde oss med att äta middag här innan vi gav oss ut på jakt efter någonting bättre.

L:et i LKAB

Så fort disken var undanplockad började vi se oss omkring efter en bättre plats. Vid det här laget började det skymma så smått och vi började få lite bråttom för att hitta en vettig plats för natten. Jag hoppade ut ur husbilen för att orientera mig en aning och lade direkt ögonen på ett annat stort berg, bara några kilometer bort.

Berget heter Luossavaara och det är härifrån L:et i LKAB härstammar. K:et kommer från berget Kirunavaara alldeles i närheten.

Klicka gärna och dra runt i bilden för att se dig omkring!

Upp mot toppen

Efter att ha virrat omkring i ett bostadsområde i ett par minuter hittade vi till slut upp på berget och vi började stigningen mot toppen. Jag hade svårt att hålla ögonen på vägen och ville hela tiden titta på den magiska utsikten. Mer bilder från det här läggs ut så småningom – tills dess får ni nöja er med mobilbilder.

Tillslut, alldeles nära toppen, hittade vi vår plats för stunden. Kiruna bjöd oss på ett otroligt skådespel och vi somnade gott uppe bland molnen på vår 9:e bröllopsdag.

Förra året tillbringade vi vår bröllopsdag på Stekenjokk, i år på Luossavaara. Nästa år vågar jag knappt gissa var vi kommer befinna oss. Vi kommer förmodligen inte veta det själva heller förrän vi är där.

I nästa del får jag för mig att fånga renar med lasso och Malin lär ut geografi.

För dig som också använder appen ligger platsen vi stannade på nu upplagd. Sök på Luossavaara utkiksplats så hittar du hit.

Relaterat innehåll

%d bloggare gillar detta: