Uppdaterad 19 november, 2017

Öland är en spännande ö, under årens lopp har jag haft det stora nöjet att bevista den ett antal gånger. Från barndomens somrar i en sommarstuga utan vare sig varmvatten eller avlopp till senare års kortare turer och dagsutflykter.

Det är med blandade känslor jag minns tillbaka på mina öden och äventyr på den lustiga ön och det är framförallt två saker som jag kommer att tänka på.

Den första saken är när vår husbil helt oförhappandes fick för sig att få en korslutning mitt på Ölandsbron vilket resulterade i en rökfylld husbil och en skräckslagen fru. Allt gick till slut bra och du kan läsa mer om det äventyret här nedan.

Läs mer: Bonusresan – Weekend på Öland – Ludwig Sörmlind

Den andra saken är Alvaret. Jag är stormförtjust över den kala hedmarken och jag vet inte riktigt varför. Det finns egentligen inte något speciellt att se här mer än en enstaka ko och någon krokig buske, men det är nog just det som gör det hela så speciellt. Samma känsla som sköljer över mig i det karga landskapet fick jag även i somras uppe på Stekenjokk.

Läs mer: 876 meter över havet – Ludwig Sörmlind

Från höghus i betong till Ölandssten

Kontrasterna från min barndoms uppväxt bland betong och höghus i Stockholms södra förorter gör kanske sitt till, eller så är jag helt enkelt en eremit av något slag som njuter av ensamhet och vidsträckta vidder lite mer än vad jag borde.

Vår senaste tur till den avlånga ön gjordes i höstas strax innan den populära skördefesten och sommarens flöde av människor som också vill tillbringa ett par dagar på ön började avta. De allra flesta turisterna hade redan kört tillbaka över bron till fastlandet vilket gjorde att vi kunde välja natthärbärge nästan helt fritt.

Inte helt ensamma på Alvaret

Med ett hus på hjul blir man fri och vi klarar oss fint utan vare sig el och wifi. Nästan mitt på ön hittade vi en plats där vi parkerade för natten. Innan mörkret lagt sig helt hade vi fått sällskap av ytterligare ett ekipage som ställde sig på behörigt avstånd från oss.

Träpålar på Alvaret - Ludwig Sörmlind
Träpålar huller om buller på Alvaret.
Ölandsstenen tittar fram mellan växtligheten - Ludwig Sörmlind
Ölandsstenen tittar fram mellan växtligheten.

Ett hundratal meter in i det månliknande landskapet hittade jag resterna efter vad som någon gång i tiden tycks ha varit en byggnad av något slag. En skock nyfikna kor fick syn på mig där jag skuttade runt bland de uppruttna träpålarna och helt plötsligt var jag omringad av kreatur. Turligt nog tröttnade dom på mig och mitt fotograferande ganska fort och lämnade mig i fred. Långt borta i bakgrunden fick jag syn på vår husbilsgranne, denne var tillsammans med fru i full färd att beglo ett par fåglar som flaxade omkring ovanför deras huvuden.

Solnedgång bakom tjocka moln

Tillslut var det dags för solen att gå ner bakom horisonten. Tyvärr gjorde tjocka, regntunga moln sitt bästa för att helt dölja skådespelet för oss nere på marken.

Morgonen därpå bjöd på lika tunga moln som kvällen innan och när den första koppen kaffe för dagen runnit ner fick vi sällskap av ett ihållande regn. Detta regn följde med oss hela vägen hem till Blekinge igen.

Den fuskande landskapsfotografen
Spegelblankt vatten i Dalarna

2 thoughts to “Rester på Alvaret

  • John

    Härlig liten videosnutt du gjort. Hur redigerade du den? Så häftigt när molnen flög så fort. :) Med den nya datorn fanns et inget redigeringsprogram med, inte ens windows eget, som de lagt ner nu. Skulle vilja ha ett enkelt.

    Svara
    • Ludwig Sörmlind

      Videosnutten är egentligen 212 bilder som jag tog med hjälp av intervallometer med 10 sekunders mellanrum. Alla dessa bilder lade jag ihop till en film i Premiere Pro. Det går säkert att mixtra ihop liknande saker i andra program men videoredigering är inte min starkaste sida.

      Här kan du se nästan precis hur jag gjorde, fast jag har inget snurrande fäste till kameran. :)
      https://youtu.be/8BMSM_ZvsBM

      Svara

Lämna gärna en kommentar!

%d bloggare gillar detta: