Öland är en spännande ö, under årens lopp har jag haft det stora nöjet att bevista den ett antal gånger. Från barndomens somrar i en sommarstuga utan vare sig varmvatten eller avlopp till senare års kortare turer och dagsutflykter.
Det är med blandade känslor jag minns tillbaka på mina öden och äventyr på den lustiga ön och det är framförallt två saker som jag kommer att tänka på.
Den första saken är när vår husbil helt oförhappandes fick för sig att få en korslutning mitt på Ölandsbron vilket resulterade i en rökfylld husbil och en skräckslagen fru. Allt gick till slut bra och du kan läsa mer om det äventyret här nedan.
Läs mer: Bonusresan – Weekend på Öland – Ludwig Sörmlind
Den andra saken är Alvaret. Jag är stormförtjust över den kala hedmarken och jag vet inte riktigt varför. Det finns egentligen inte något speciellt att se här mer än en enstaka ko och någon krokig buske, men det är nog just det som gör det hela så speciellt. Samma känsla som sköljer över mig i det karga landskapet fick jag även i somras uppe på Stekenjokk.
Läs mer: 876 meter över havet – Ludwig Sörmlind
Från höghus i betong till Ölandssten
Kontrasterna från min barndoms uppväxt bland betong och höghus i Stockholms södra förorter gör kanske sitt till, eller så är jag helt enkelt en eremit av något slag som njuter av ensamhet och vidsträckta vidder lite mer än vad jag borde.
Vår senaste tur till den avlånga ön gjordes i höstas strax innan den populära skördefesten och sommarens flöde av människor som också vill tillbringa ett par dagar på ön började avta. De allra flesta turisterna hade redan kört tillbaka över bron till fastlandet vilket gjorde att vi kunde välja natthärbärge nästan helt fritt.
Inte helt ensamma på Alvaret
Med ett hus på hjul blir man fri och vi klarar oss fint utan vare sig el och wifi. Nästan mitt på ön hittade vi en plats där vi parkerade för natten. Innan mörkret lagt sig helt hade vi fått sällskap av ytterligare ett ekipage som ställde sig på behörigt avstånd från oss.
Ett hundratal meter in i det månliknande landskapet hittade jag resterna efter vad som någon gång i tiden tycks ha varit en byggnad av något slag. En skock nyfikna kor fick syn på mig där jag skuttade runt bland de uppruttna träpålarna och helt plötsligt var jag omringad av kreatur. Turligt nog tröttnade dom på mig och mitt fotograferande ganska fort och lämnade mig i fred. Långt borta i bakgrunden fick jag syn på vår husbilsgranne, denne var tillsammans med fru i full färd att beglo ett par fåglar som flaxade omkring ovanför deras huvuden.
Solnedgång bakom tjocka moln
Tillslut var det dags för solen att gå ner bakom horisonten. Tyvärr gjorde tjocka, regntunga moln sitt bästa för att helt dölja skådespelet för oss nere på marken.
Morgonen därpå bjöd på lika tunga moln som kvällen innan och när den första koppen kaffe för dagen runnit ner fick vi sällskap av ett ihållande regn. Detta regn följde med oss hela vägen hem till Blekinge igen.