Ju mer jag fotograferar – desto mer tänker jag på perspektiv. De flesta som fotograferar har nog hört talas om olika regler för komposition där tredjedelsregeln förmodligen är den mest vanliga tätt följt av Sunny 16-regeln. Den sistnämnda är inte riktigt lika aktuell längre då våra kameror för det mesta är ganska bra på att ställa in sig för att exponeringen ska bli rätt.
Längden spelar faktiskt roll
Jag som nästan är 190 centimeter lång ser på min omvärld på ett helt annat sätt än någon som knappt mäter 150 centimeter över havet. Det här försöker jag ofta tänka på när jag tar mina bilder.
När jag började fotografera togs de allra flesta av mina bilder i min ögonhöjd, det var helt enkelt det som var mest naturligt för mig – att avbilda det jag fotograferar som jag ser det. Det här är naturligtvis inget fel men genom att tänka på perspektivet och betraktaren istället för fotografen kan man få många bilder att bli bättre eller åtminstone mer intressanta för den som tittar på dom. Och det är väl egentligen något som vi alla vill.
Ögonhöjd jämfört med att sitta på huk
Några kilometer utanför centrum i Köping i Västmanland hittar man Malmön och här fann jag mig stående under en lunchrast. Någon kamera hade jag inte med mig men däremot min mobiltelefon.
Framför mig uppenbarade sig en brygga som majestätiskt sträckte sig ut i den spegelblanka vattnet. En regndroppe eller två var det enda som bröt vattenytan och jag stod still och bara njöt av allt det vackra.
När jag tog fram mobiltelefonen för att föreviga det hela tänkte jag mig för. Den första bilden togs i ögonhöjd. För att ta den andra bilden fick jag ta ett par steg ut på bryggan samt sätta mig på huk. Båda bilderna beskriver samma sak, du som tittar på dom ser nästan samma scen men jag uppskattar den andra bilden mycket mer.
Vad tycker du?
Vilken bild föredrar du? Lämna en kommentar i kommentarsfältet här nedan.