På väg till jobbet går det mesta på rutin. In i bilen, ner på E22:an, sväng av i Karlshamn och vips så är jag framme. Vissa mornar känns det nästan som att jag kör på rutin och knappt minns hur jag jag tog mig från min uppfart till parkeringsplatsen på mitt arbete. När jag kör hem däremot kan jag ofta kosta på mig att ta olika långa vägar hem. Då har jag oftast inte alls lika bråttom som på mornarna och kan ta mig tid till att stanna och lukta på blommorna, så att säga.
Fredagar betyder för mig som för många andra slutet på en arbetsvecka och starten på en helg. För mig som undviker att ruta in min fritid och låta fasta tider styra mina förehavanden var den här helgen inte riktigt som en vanlig.
Under semestrar och andra lediga stunder låter jag i möjligaste mån magkänslan bestämma och styra mig dit jag hamnar. Husbilsresan i somras är ett typiskt exempel på det, den gången hamnade jag i Karesuando.
Läs mer: Karesuando – Vid vägs ände
Riktigt så exotiska blev inte mina omgivningar den här fredagen. Min vana trogen hade jag glömt både kamera, minneskort och stativ hemma, och samtliga dessa är ingredienser för en lyckad bild. Jag insåg snabbt att jag därför inte hade så mycket val än att direkt åka hem och hämta dessa för att sedan åter bege mig till Karlshamn där min fru redan väntade på mig.
Landsvägen istället för Europavägen
När jag åter rullade ner mot påfarten till E22:an ångrade jag mig i sista stund, stängde av blinkersen och fortsatte istället mot Vekerumsvägen. Den vägen går nämligen längs med ett järnvägsspår och där man svänger över mot Gunnön kan man under skymningen och dygnets mörka timmar se Södras stora anläggning långt bort i bakgrunden med ett par vackra hus i förgrunden.
Läs mer: Smultronställen i Karlshamn
Platsen var rätt men jag var för tidig. Av bruket ser man på bilderna inte mer än rökpelarna från de många skorstenarna.
Bilden är ett handhållet panorama fotograferat med ett 70-200 mm objektiv utan bildstabilisering. För att vara någorlunda säker på att komma hem med ett par användningsbara bilder på minneskortet ställde jag in kameran från manuell till bländarprioritet och lät kameran själv styra ISO-värdet.
På andra sidan spåret
Rälsen bakom mig gapade tom och det verkade inte komma något tåg rullandes inom en överskådlig framtid. Jag rannsakade mig själv där jag stod med kameran i högsta hugg men tillslut vågade jag inte låta min arma fru vänta längre på mig så jag packade ihop, satte mig i bilen och rullade vidare in mot Karlshamn.
