Uppdaterad 19 november, 2017

Min fotoutrustningshistoria påminner om många andra fotografers. En enkel kamera införskaffas i tonåren, den här kameran får man kanske i form av en julklapp eller så sparar man helt enkelt själv ihop till den och sedan dröjer det inte länge innan man får upp ögonen för fotograferandets underbara värld och är fast. Den första kameran som jag skulle kunna säga var min egen var en Kodak Ektra. Årsmodellen är jag osäker på men jag gissar på att den härstammade från någonstans i mitten av 80-talet.

Det här var en väldigt rolig kamera att ha med sig var jag än gick och jag fotograferade det mesta jag kunde tänka mig med den.

Höjdpunkten måste varit då jag under en skolresa på Gotland med tillhörande besök nere i den mörka Lummelundagrottan fotade upp ett antal filmrullar innan vår fotointresserade magister – eller om det var fröken – rådde mig att antingen införskaffa någon slags blixt eller sluta fotografera bilder i grottans mörker som med största sannolikhet skulle bli så pass underexponerade att de inte skulle visa något annat än svärta. Mitt avtryckarfinger gick varmt bland stalaktiter och våta klippväggar, 110-filmkasetterna var nämligen inte alltför dyra att köpa in – däremot kostade det ganska mycket pengar att få bilderna framkallade.

Uppsving för analog fotografering

Idag kan du faktiskt fortfarande köpa 110-film. Den analoga fotograferingen är populärare än någonsin och hittar analog film i många olika former och färger lite varstans. Brunos Bildverkstad lagerför bland annat 110-film och det finns många andra fotobutiker som kan hjälpa dig att ta fram film till din gamla analoga kamera.

I takt med att min fotoutrustning växte och moderniserades byttes så småningom den gamla Kodak-kameran ut. När digitalfotot sedan slog igenom på allvar lyckades även jag till slut lägga vantarna på en digital spegelreflexkamera. Jag stod länge och velade mellan Canon och Nikon och tillslut bestämde jag mig för det förstnmämna och jag har varit trogen Canon sedan dess.

Läs mer: I kameraväskan hos en landskapsfotograf

Vidvinkelobjektiv är något jag föredrar och tycker om att använda. När jag tillslut växte ur instegsmodellen jag började mitt digitalfoto med köpte jag en Canon EOS 700D. Det här är en kamera med en APS-C-sensor vilket i sin tur betyder att man använder sig av objektiv anpassade för en cropsensor. På Canonspråk hetter denna objektivfattning EF-S. Jämför med EF som objektivfattning heter på objektiv anpassade för att användas på fullformatskameror.

Boön i Karlshamn fotograferat med Sigma - Ludwig Sörmlind
Färdigbehandlad bild fotograferad med ett objektiv anpassat för crop-sensor på en fullformatskamera.

Det objektiv som oftast satt monterat på min Canon EOS 700D var just ett vidvinkelobjektiv från Sigma. Vill du veta mer om skillnaden mellan fullformat och crop-sensorer kan du läsa mer på fölajnde länk:

Läs mer: Skillnaden mellan fullformat och APS-C kameror – absoluteironic.se

Sigma 10-20 mm EC DC HSM

Så småningom tog jag steget och gick över till fullformat vilket betyder att jag gick från en kamera vars sensor hade måtten 22,3 x 14,9 mm till en kamera med en sensor i fullformat.

Tillverkare av objektiv har olika benämningar på sina objektiv och objektivfattningar. Vidvinkelobjektivet som jag så ofta använde med din 700D hette Sigma 10-20 mm EC DC HSM. Det man ska fokusera på är förkortningen DC.Fullformat eller APS-C - Vad är skillnaden - Ludwig Sörmlind

DC på Sigmaspråk innebär att objektivet är avsett för APS-C-kameror, hade objektivet istället hetat DG hade det varit anpassat för fullformatssensorer. Det som kan röra till det är att objektvet, trots att det är anpassat för APS-C-sensorer, är byggt med ett EF-fäste – vilket är fästet som används till fullformatssensorer.

Det är nu det börjar bli rörigt. Ett objektiv med EF-S fäste går inte att montera på en fullformatskamera, objektivet går så pass långt in i kamerahuset att spegelmekanismen riskerar att ta i själva objektvet. Ett objektiv med EF-fäste går däremot att montera både på en APS-C-kamera och en fullformatskamera.

Hur kan detta komma sig?

Jag tror att Sigma helt enkelt valt att använde sig av EF-fäste både till DC och DG-serien av kostnadsskäl. På detta sätt kan man undvika att tillverka två olika sorters hus till Canonkameror och man kan därmed spara pengar och tid genom att hålla sig till ett enda fäste. Du kan fortfarande fysiskt montera dit objektivet på en fullformatskamera utan att riskera att någonting går sönder, däremot kommer bilderna inte alls se vidare bra ut på en fullformatskamera.

Vad betyder det här för dina bilder?

Precis i min övergång från APS-C till fullformat hade jag inget vidvinkelobjektiv tillgängligt. Jag ville ändå prova att fotografera med Sigma-objektivet som jag under åren blivit så förtjust i. Då objektivet är byggt för att användas med en mindre sensor så får man med en fullformatskamera en extrem vinjettering.

Boön i Karlshamn fotograferat med Sigma - Ludwig Sörmlind

Effekten kommer sig av att man helt enkelt fotograferar delar av objektivet. Med lite kreativ beskärning och arbete i Photoshop kan man ändå få till användbara bilder men i ärlighetens namn är det knappt värt besväret.

Nästa Sigmaobjektiv jag köper med avsikt att monteras på min fullformatskamera kommer därför vara av DG-modell.

Läs mer: Sigma Lens Abbreviations – Photographylife.com

Canon 6D och Sigma 10-20 direkt ur kameran

Videon visar exakt hur det ser ut direkt i kameran. Filmen ser ut att vara filmad inne i en kameraaffär av något slag med exakt samma sorts kamera och objektiv som jag har använt när jag fotograferade bilderna i det här inlägget.

Säkerhetskopiera dina bilder och filmer
Printler lanseras internationellt - var med från början

3 thoughts to “Objektiv anpassat för crop-sensor på fullformat

  • John

    Jag har en Canon 100D som jag köpte för ett par år sedan. Gav knappt 5000:- för den och tycker den är bra för mig. Men nu funderar jag på att köpa en 80D. Någon fullformatskamera ska jag inte köpa, kvalitén på fotona jämfört med en kroppformatskamera är ingen skillnad, och jag fotograferar ju på längre avstånd och då förlorar jag i avständ. Du som är landskapsfotograf har stor nytta av en fullformatare. På fotoklubben rekommenderade de en Canon 7D, men efter kollat på specifikationerna så föredrar jag en 80D tack vare den vridbara displayen som jag saknar på min 100D. Jag har fem objektiv, alla över 18 mm. Mina mest använda är mina Tamron, 18-200 och Tamron 150-600, och mitt fasta 50 mm som kommer till användning några gånger per år. :D Nu har jag blivit intresserad av minder objektiv, speciellt för sjärnfotografering och panoramor. Mitt nästa blir först ett 10-18 m sedan ett fast 12 mm. Slog ju för andra året sönder mitt 18-200 mm för ett par veckor sedan när jag halkade, och objektiv kostar en slant…

    Svara
    • Ludwig Sörmlind

      Jag har hört mycket gott om 80D. Just den vridbara skärmen är något som jag saknar på min 6D. Jag har vridbar touchskärm på 700D och det var svårt att vänja sig av med.

      7D är också en fantastiskt bra kamera, jag har inte använd den senaste versionen men min fru använder sig av den första och jag brukar låna den lite då och då när jag behöver komma nära saker och ting. :)

      Fasta objektiv har blivit lite av en favorit. Jag använder mig i de allra flesta fallen av 28 mm, om nöden kräver det har jag ett 35, 50 och 85 mm av variande fabrikat men dessa får inte följa med i fotoväskan om jag inte på förhand planerat att använda dom.

      Svara
  • John

    Jag har alltid med mitt 150-600, även om jag ska fotografera på närmare avstånd. Plockar väck den från väskan när det ska bli kvällsfoton, den väger en del, även om den är lättast i klassen. ???? Sedan har jag ju mitt älskade 18-200 alltid med, och fasta 50 mm för den väger knappt något, och kan kanske komma till användning, hoppas jag, men inte så ofta. Funkar inte att fota fåglar på 500 meters håll med den! ????

    Svara

Lämna gärna en kommentar!

%d bloggare gillar detta: