Uppdaterad 19 november, 2017

Få ämnen är så pass väl diskuterade bland svenskarna som vädret. Det spelar ingen roll om solen skiner, regnet öser ner eller hagelkorn stora som julskinkor susar ner från himlen. Oavsett i vilket sammanhang du tar upp ämnet väder kommer du med största sannolikhet möta åtminstone en person som har något att säga om det. Vädret är en perfekt isbrytare och ämnet i sig kan lätta upp nästan vilket samtal som helst.

Själv är jag ganska väderoberoende, om jag har för avsikt att ge mig ut i spenaten gör jag så oavsett väder medan andra låter vädret styra helt och hållet. Min barndom kantades av något som nästan kan liknas vid ett förakt för väderlekssprognoser. Att planera nästföljande dags aktiviteter baserat på väderleksrapporten kvällen innan var enligt min fader i det närmaste förryckt. Det räckte liksom med att fösa undan gardinen på morgonkvisten för att se vad för slags väder vår herre behagade välsigna oss med den dagen och sen var det liksom inte mer med det.

Nu när jag uppnått den smått aktningsvärda åldern av 37 år inser jag att jag ytterst sällan, eller egentligen aldrig, planerar någonting efter vädret. Förr i tiden, när jag mer än gärna fladdrade omkring beväpnad med ett fiskespö, lät jag ofta väderleksrapporten diktera mina helger och semestrar.

Det handlar inte om vädret

Egentligen spelar det ingen roll vad för slags väder man möts av när man slår upp ögonen på morgonen. Om man är i arbetsför ålder och har ett jobb att gå till får man så göra oavsett om det regnet eller om solen skiner. Samma sak gäller under semestern. Det går liksom inte att pausa ledigheten bara för att det råkar ligga ett lätt duggregn i luften.

Planerat oplanerad

När det kommer till arbete eller sysslor i övrigt gillar jag att planera. Jag kan med lätthet ruta in hela kommande arbetsår i timsvida block och planera varje dags aktiviteter. När det kommer till mina lediga dagar är jag därför helt tvärtom. Jag försöker ständigt att leva i nuet och när det kommer till semestern går jag helt och fullt all-in. Från första dagen till den sista undviker jag i möjligaste mån att planera mina förehavanden. Jag tar av mig armbandsur och stänger av mobilkalenderns notifikationer. Att i den ekvationen blanda in vädret känns bara dumt.

Regler är till för att brytas

Sommarens stora biltur var däremot något som jag hade planerat. Jag visste inte alls var vi skulle hamna eller vilken väg vi skulle ta, däremot visste jag att vi det här året skulle stanna en dag uppe på Stekenjokk. Första gången vi var här var 2016 och den resan bestämdes under ett ö-råd vid frukostbordet samma dag i all hast. Då firade vi bröllopsdag uppe på det vidsträckta kalfjället och trots strulande värmesytem och trotsregntunga skyar gav de väldigt speciella omgivningarna oss mersmak.

Läs mer: Roadtrip med husbil genom Sverige 2016 – sida 7

Den här gången såg vi till att ha minst ett helt dygn på oss uppe bland fjälltopparna och för att lyckas med det krävdes det att vi övernattade alldeles i anslutning till den del av Vildmarksvägen som går över Stekenjokk.

Paus längs med vildmarksvägen

Sent omsider hittade vi till Lia Ranch där vi fick plats på en liten grusplätt intill Ankarvattnet. Regnet hängde hotfullt över oss i luften under hela kvällen och så fort jag tog på mig jackan för att ge mig ut i naturen var det som att någon öppnade kranen lite på glänt.

Stranden intill Ankarvattnet - Ludwig Sörmlind
Stranden intill Ankarvattnet – Ludwig Sörmlind

Bilden i inlägget består av 3 exponeringar. Mitt stativ hade jag glömt i husbilen och då solen redan hade dykt ner bakom horisonten var det inte läge att vända om för att hämta det. Istället försökte jag göra det bästa av situationen och fotografera handhållet. För att undvika rörelseoskärpa satte jag ISO på auto och lät kameran styra slutartid och ISO-värde. Tack vare ISO 800 lyckades jag efter att par försök hålla kameran tillräckligt stilla för att skjuta av tre skarpa exponeringar från -2EV till +2EV. I bildbehandlingen använde jag mig endast av normalexponeringen och +2EV.

Jag skjuter väldigt ofta av många fler exponeringar än vad jag sedan använder mig av i bildbehandlingen, men det är svårt att veta där man står i regnet på en mjuk sandstrand så jag tar hellre det säkra före det osäkra och fotograferar ett par exponeringar extra. Jag kan alltid kasta de exponeringar som jag inte använder i papperskorgen men jag kan inte på ett lätt och bra sätt återskapa exponeringar som jag aldrig fotografera i efterhand.

Läs mer om hur och framförallt varför jag använder mig av flera exponeringar när jag fotograferar:

Läs mer: HDR Guide på Svenska

Berätta gärna mer om platser och tillfällen som du befunnit dig i utan att planera det och där du framförallt inte låtit vädret diktera villkoren för dig. Lämna en kommentar!

Vattenfall under bron över Kalixälven
Säkerhetskopiera dina bilder och filmer

One thought to “När vädret inte får bestämma”

  • John

    Jag tar alltid 3 exponeringar när jag fotar i HDR, och jag redigerar dem i Lightroom, så jag kan inte få ”HDR effekten”, men jag vill redigera dem som ett vanligt foto. Den stora fördelen med att fotografera med tre exponeringar är att bilden är skarp hela vägen, från platsen du står på, om det finns motiv där, och gränslöst framåt, alltså skärpa över hela fotot. Jag tar även de flesta panoramor med HDR, men tar man 30-40 foton i HDR som ska läggas samman och sedan läggas i en mapp och lägga samman dem som ett panorama är tidsödande, men när man ser resultatet så är det värt allt besvär. ????

    Svara

Lämna gärna en kommentar!

%d bloggare gillar detta: