Ludwig Sörmlind

Landskapsfoto från Blekinge

Luossavaara – Långa slutartider i skymningen

Luossavaara ligger beläget högt uppe bland molnen. Drygt 700 meter över havet bjuds man på en oslagbar utsikt över den vackra norrländska naturen. 

Luossavaara, eller Laxberget, är ett känt berg där gruvbolaget LKAB en gång i tiden bröt järnmalm. Innan brytningen startade var bergets topp beläget 728 meter över havet. Idag är malmbrytningen nedlagd och högst uppe på toppen hittar man ett omskrivet hotellbygge.

Luossavaara och det omskrivna hotellbygget

Min allmänbildning har bevisligen vissa luckor då jag knappt hade en aning om var berget Luossavaara var beläget och jag hade inte en susning om att det låg ett hotell uppe på toppen. Mitt lokalsinne är inte heller det av bästa snitt och det dröjde ganska länge innan jag lyckades hitta en väg som till slut ledde upp på berget. Man kan ju tycka att det inte borde innebära alltför stora problem att hitta upp för ett stort berg, speciellt inte om man befinner sig vid foten av det. Hur som helst – efter många svängar hit och dit genom ett bostadsområde hittade jag äntligen upp för en liten väg med en skylt som signalerade att jag hittat upp på berget.

Läs gärna inlägget Höga berg och djupa gruvor för mer information om platsen vi tagit oss till och hur vi tog oss hit.. Fortsätt läsa i det här inlägget för mer information hur jag tog bilden och hur bilden till slut också blev en film.

Många bilder blir till en

I takt med att solen sjönk längre och längre ner mot horisonten började tjocka dimbankar formas längs med marken. Det gick fort och jag såg skådespelet utspela sig långt nere vid bergets fot där jag stod med min kamera uppe på bergsväggen.

Jag bestämde mig för att försöka fånga en timelapse av händelseförloppet vilket gav mig ett hundratal exponeringar att arbeta med.

Från video till stillbild

Det finns många olika sätt att ta fram en timelapse-film och jag använder mig oftast av 2 olika metoder. Den ena metoden använder jag nästan bara när jag har bråttom, exempelvis om jag har kommit fram lite för sent till den plats där jag ämnar fotografera eller om motivet riskerar att hinna flytta på sig eller jag av någon annan anledning inte hinner med att göra på det andra, mer omständiga, sättet.

Metod 1

Man filmar helt enkelt sitt motiv som vanligt och snabbar sedan upp den färdiga filmen i valfritt videoredigeringsprogram. Själva inspelningensmomentet tar exakt lika lång tid oavsett vilken metod man väljer eftersom exakt lika lång tid passerar i verkligheten hur du än väljer att filma.

Om man väljer den här metoden kan man bara snabbt rigga upp sin kamera utan att tänka på intervallometrar och tid mellan varje exponering. Man filmar så lång tid man vill och sen snabbar man upp filmen i videoredigeringsprogrammet och så är man färdig.

Metod 2

Den andra metoden är den jag oftast försöker använda. Min kamera filmar som mest i 1080p vilket inte är i närheten av den upplösning jag kan få vid stillbildsfotografering. Istället för att filma fotograferar jag en hel massa exponeringar med ett jämt tidsavstånd mellan varje exponering. Jag fotograferar allt som oftast i råformat och på det här viset har jag mycket mer bilddata att arbeta med i själva redigeringsarbetet.

De allra flesta timelapsefilmer tjänar på att spelas in med den senare metoden men det är långt ifrån alla där det är nödvändigt. För att kunna fotografera de olika exponeringar med samma tidsavstånd får man antingen stå redo med ett stoppur och fyra av manuellt – alternativt använda någon slags intervallometer. En sådan kan antingen bestå utav en fysisk tingest som ansluts till din kamera och tar över exponeringsfunktionerna eller som i mitt fall bestå av mjukvara. Jag använder mig av Magic Lantern för att fotografera timelapsefilmer och då kan jag låta kameran sköta om allt från första till sista bild helt automatiskt. Det bästa av allt är att det är gratis.

Läs mer: Vad är Magic Lantern och hur kan det hjälpa dig med din fotografering

Luossavaara - utsikt i solnedgången - Ludwig Sörmlind

Luossavaara – utsikt i solnedgången. Ett hundratal exponeringar sammanfogade till ett.

Smarta lager för långa slutartider

Tack vare Photoshop och dess smarta lager-funktioner kunde jag också använda de många exponeringerna till en ensam färdig bild som i teorin representerar en exponeringar med en total exponeringstid av samtliga exponeringar sammanslaget. Låter det rörigt?

Det är det inte, du kan läsa mer om hur du går till väga i inlägget Långa slutartider utan brus där jag går igenom precis hur du gör.

Det här är inte bara ett bra sätt att fånga bilder med effekten av långa slutartider, det är även extremt effektivt för att bli av med digitalt brus.

Läs mer om Luossavaara och hotellet

« »
[yuzo_related]

© 2018 Ludwig Sörmlind. Tema av Anders Norén.

%d bloggare gillar detta: