Glömda bilder och bortkastade exponeringar

Vid varje litet fotoäventyr jag beger mig ut på kommer jag hem med fler bilder än vad jag i slutändan använder. Förr i tiden var jag livrädd för att radera bilder, tänk om jag hittar något nytt sätt att bildbehandla bilder om 2 år som kan rädda alla de bilder som jag råkat underexponera eller helt enkelt inte lyckades komponera tillräckligt väl. Jag har många sådana bilder i mitt bildarkiv.

Nuförtiden har jag faktiskt lärt mig att radera bilder. Ganska skoningslöst gallrar jag hårt redan vid importen från minneskortet in till datorn. Ett bra exempel kan vara det förra inlägget där jag med mina katters hjälp försökte fotografera ett objektiv och ett äpple någorlunda uppriggat hemma i vardagsrummet.

Många bilder på samma sak

När jag kände mig nöjd med själva fotograferandet hade jag ett 50-tal olika bilder på egentligen samma sak, men efter gallringen hade jag bara två kvar och jag tror att det här hjälper mig på flera olika sätt – bland annat dessa:

  1. Jag lär mig att i förlängningen ta bättre bilder genom att jag tvingas skärskåda mitt arbete.
  2. Jag sparar plats på min hårddisk och jag slipper trötta ut er med otaliga bilder på egentligen samma sak.

Även om de många exponeringarna skiljer sig en aning mot varandra är det fortfarande samma objektiv på samma trälåda oavsett om blixtljuset kommer bakifrån eller snett fram från sidan. För mig är det flera olika bilder som var för sig kanske har ett egenvärde men för dig som ser bilderna från första gången är det nog bara ett objektiv på en bit trä där ljussättningen skiljer sig en aning.

Nu tvingade jag mig till att utse den exponeringen som jag tyckte var bäst – resten ligger i datorns papperskorg.

Läs mer: Konsten att våga radera bilder – Moderskeppet.se

Bilden i det här inlägget är inte en av alla dessa exponeringar som det aldrig blir något av med, den här bilden har jag bara missat att lägga upp och sanningen är att jag faktiskt har ganska många sådana bilder som ligger på min hårddisk i väntan på att segla ut på internet.

Foto hjälper mig att minnas

Även om bilden togs i februari minns jag själva fototillfället som om det vore igår. Det här gäller nästan samtliga bilder jag tar. Om jag bläddrar runt bland alla bilder från vår husbilsresa genom landet i somras kan jag nästan exakt erinra mig hur jag mådde, vad jag kände och hur gott kaffet smakade i solnedgången trots att vi nästan uteslutande drack pulverkaffe hela resan bara genom att titta på bilder.

Olika vägar hem

Beroende på humör och hur bråttom jag har tar jag ofta olika vägar hem från jobbet. Den här kvällen tog jag den långa vägen som skär genom lite vacker åkermark istället för att ta den tråkiga, men snabba, Europavägen. Halvvägs hem fick jag ett infall och körde ut mot Gunnön där man kan se baksidan av Mörrums bruk om man tar sig tillräckligt långt ut.

Södras anläggning sedd från Gunnön - Ludwig Sörmlind

Här parkerade jag bilen intill vägkanten och förlorade mig i både tid och rum där jag sprang omkring och blev blöt om fötterna. Du som följer mig på Instagram kanske redan har sett bilden där – men på fotobloggen har den aldrig blivit publicerad.

Bilden fotograferades en kall kväll i februari just innan solnedgången. Jag minns att telefonen ringde så fort jag tagit bilden, det var min fru som undrade var tusan jag hade tagit vägen – jag hade nämligen glömt bort att berätta att jag hade för avsikt att ta en avstickare på väg hem från jobbet.

Lämna en kommentar

Har du läst min blogg tidigare så vet du att jag gillar kommentarer. Dela gärna med dig av dina tankar i kommentarsfältet här nedanför. Kommentarer är ett mycket bra sätt att hålla blogosfären levande. Du får också en länk tillbaka till din egen blogg eller hemsida. Det här gäller inte bara min blogg – kommentera mera överallt!