Ludwig Sörmlind

Landskapsfoto från Blekinge

Fortsättningen på Åkroken

För ett par dagar sedan vågade jag mig ut från huset med kameran nerpackad i kameraväskan för första gången på ett par veckor. I min jakt på typiska Blekingemotiv kunde jag inte komma på något bättre än självaste Mörrumsån och ett par minuters bilfärd från min ytterdörr hittade jag Åkroken där jag parkerade och klev ut.

Bilderna i det här inlägget fick ligga kvar och mogna en dag extra på hårddisken jämfört med det förra inlägget. Det ligger något i det här med att låta bilder vila. Jag vet inte om det är en kombination av att man låter sitt omedvetna bilda sig en uppfattning om hur det vill att bilden ska se ut och att man samtidigt hinner glömma bort lite av hur det egentligen såg ut där ute i naturen.

Otåliga fotografer

Hur som helst brukar jag ha ganska svårt att inte röra bilder som jag har tagit så oftast hoppar jag på min redigering med en gång.

Vill du se bilderna från förra inlägget från Åkroken kan du läsa mer på den här länken: Åkroken vid Mörrumsån

Tvära böjar

Vid Åkroken gör Mörrumsån en tvär böj och passerar under en gångbro och från den gångbron är den första bilden fotograferad. Mitt stativ är inte tillräckligt högt för att helt räcka över broräcket så istället fick jag huka mig ner och knäppa av ett par bilder genom öppningarna.

Åkroken vid Mörrumsån, vy från bron - Ludwig Sörmlind

Vy genom broräcket på bron som löper över Mörrumsån.

Fota på höjden

Den vertikala bilden är tagen på andra sida böjen där vattnet i Mörrumsån smyger förbi mycket långsammare och försiktigare än på den andra sidan. Här vågade jag mig inte kravla ner hela vägen ner till vattenytan så istället fällde jag ut mitt stativ på vad jag bedömde var någorlunda fast mark och lät kameran göra sitt medan jag stod och försökte undvika de värsta regndropparna som letade sig ner genom grenverket.

Lugna vatten i Mörrumsån - Ludwig Sörmlind

På andra sidan böjen rinner Mörrumsån sakta och försiktigt mellan stenarna.

HDR

Bägge bilderna är HDR-bilder som var och en består av 3 exponeringar med 2EV mellan varje exponering och normalexponeringen försökte jag hålla en aning underexponerad för att den ljusaste exponeringen inte skulle bli alldeles för ljus. Det verkade fungera ypperligt och jag hade fullt med data att jobba med i bildbehandlingen. I båda de här fallen hade nog kameran lyckats fånga hela det dynamiska omfånget med en exponering eftersom jag undvek att få med den den tråkiga ljusa himlen men jag tycker att det är bättre att komma hem med mer än vad man behöver än tvärtom.

I värsta fall så används inte alla exponeringar och det är lättare att radera något som redan finns än att trolla fram en exponering som aldrig fotograferades om det skulle visa sig att det skulle behövas mer. Nästa gång jag befinner mig vid Åkroken förmodar jag att det är snö som faller från himlen och inte gula löv, vintern har sin charm även om den inte tillhör min favoritårstid.

« »

© 2018 Ludwig Sörmlind. Tema av Anders Norén.

%d bloggare gillar detta: