Mörker och tid dominerar den här årstiden för oss som bor och lever i Sverige. Är det inte den ständigt återkommande jongleringen med sommar- respektive vintertid så är det mörkret – eller rättare sagt bristen på ljus – som det mesta handlar om. Tro det eller ej men vi har faktiskt passerat den allra mörkaste delen av året.
Vintersolståndet inträffar mellan den 21-23 december för oss på det norra halvklotet. Befinner du dig istället på den södra halvan inträffar det runt den 20-23 juni.
Vid den här tiden på året är dagarna som allra kortast och det är också vid den här tiden på året som bristen på solljus är som tydligast. Om du inte har turen att ha ett arbete eller någon annan sysselsättning som då och då låter dig vistas utomhus kan det gå flera dagar i utan att du träffas av solen strålar. Man hör ofta om folk som klagar på att det är mörkt när de åker till jobbet och att det är lika mörkt när de är på väg hem igen. Precis där är vi nu och jag brukar faktiskt höra till skaran som ondgör sig över detta.
På väg hem ikväll insåg jag att jag glömt ta med mig hela kameraväskan till jobbet och för att kunna ta en bild idag tvingades jag därför göra ett snabbt depåstopp hemma för att sedan bege mig ut igen för att hitta något att fotografera.
Tiden är ur led i MÖRRUm
Just för att så mycket i vår värld kretsar kring begreppet tid fick jag för mig att klockan nere vid tågstationen i Mörrum skulle vara ett vettigt motiv att försöka avbilda. På väg dit såg jag att en enorm måne var på väg upp över trädtopparna och jag blev lite villrådig. Tillslut bestämde jag mig ändå för tågstationen och parkerade intill spåret.
På väg mot själva klockan väcktes jag ur mina dagdrömmar av det karakteristiska larmandet från ett par järnvägsbommar lite längre bort som var på väg ner. Detta fick mig att öka takten för att över huvud taget hinna fram till själva perrongen för att kunna se något att fotografera. Samtidigt som jag började fälla ut stativet såg jag det mötande tåget rulla in på perrongen och jag fick snabbt som ögat försöka rigga upp kameran. Jag satte raskt skärpan på något i förgrunden och lät kameran jobba på.
Sammanfogade bilder i Photoshop
Ett par exponeringer senare hade jag lyckats fotografera både ett mötande och ett passerande tåg som bägge passerade på varsin sida av perrongen men det är svårt att urskilja ur allt ljus i bilden.
Den färdiga bilden består av 11 exponeringar, alla med samma inställningar och tagna direkt efter varandra. I Photoshop sorterade jag sedan bort 4 av dessa som inte innehöll några ljusspår. Det kan man se om man tittar noga på stjärnorna. De långa slutartiderna gör att stjärnorna börjar dras ut till streck, de bortplockade exponeringarna gör att strecken blir avbrutna och nästan lite hackiga.
I Photoshop blandade jag dessa exponeringar på enklast möjliga vis genom att sätta blandningsläge Ljusare på samtliga lager utom det längst ner i stapeln. På så vis följer bara de ljusare pixlarna med till nästa lager och har man tillräckligt många bilder med ljusspår eller liknande får man till slut samma effekt som man skulle fått om man bara använt en enda exponering.
Det är både kul och spännande att fotografera stjärnor och det går fint att göra med en vanlig systemkamera och ett stadigt stativ.
Läs mer: Astrofoto med systemkamera
Vi går mot ljusare tider och solen går ner senare och senare för varje dag som går, även om det kanske inte riktigt märks ännu.