Jag känner en nästan overkligt stark dragning till havet och har så gjort så länge jag kan minnas. Mitt första möte med havet var nog när jag som liten parvel rymde från både familj och andra badgäster och helt enkelt tog sikte på det stora blå och raskt började krypa rätt ut i havet vid ett havsbad någonstans i Stockholms utkanter.
Min längtan efter havet har inte minskat under åren, snarare tvärtom. Jag har haft den stora förmånen att ha bott som mest ett par minuters bilväg från havet under hela mitt vuxna liv – eller i alla fall vatten av något slag. Under ett par år i trakterna runt Skövde fick jag nöja mig med att ha Hornborgasjön som närmaste vattendrag, annars har det varit havet som har lockat.
Rinnande vatten utanför husknuten
Sedan 10 år tillbaka i tiden har jag kallat Blekinge för hemma. Först blev det Karlshamn och sedan Mörrum där jag har det stora nöjet att ha Mörrumsån rinnande bara ett par meter utanför tomtgränsen. Får jag vattenabstinens kan jag bara öppna fönstret i vardagsrummet för att höra vågornas brus.
Det är något som händer i oss människor när vi befinner oss i närheten av vatten. Oavsett var i Sverige du befinner dig har du aldrig särskilt långt till vatten, till skillnad från dom som bor i de mittersta staterna i USA eller någonstans på den Sibiriska tundran där det kan vara flera dagars resväg till närmaste hav.
Vatten och kreativitet
Vi människor har den något märkliga egenheten att vi blir mer kreativa i närheten av vatten, och inte bara det. Vi blir också lugnare och bättre på vad vi gör. Det här har en herre vid namn Wallace J. Nichols kommit fram till. Nichols är nämligen marinbiolog och du kan läsa mer om hans slutsatserr.
Läs mer: Why Being Near The Ocean Can Make You Calmer And More Creative – Huffington Post
Jag är inte förvånad över att jag ofta ser mig om efter vatten och stannar till när jag hittar det. Drömmen är när jag snubblar över ett vattenfall – som det här på bilden. Vattenfallet är en del av Kalixälven och just här där jag befann mig i somras hittar man Jockfallet med en fallhöjd på 9 meter. Här hittar du också Kalixälvens enda laxtrappa som stod färdig 1980 och där tusentals laxar har passerat sedan dess.
Fotoinformation
Fotot i inlägget är taget uppe på en bro som spänner över Kalixälven vid Jockfall. Bron var smal och antalet bilar som hade för avsikt att köra över den gjorde att det helt enkelt inte fanns plats nog att fälla upp stativet. Då solen stod väldigt lågt och närmade sig trädtopparna väldigt snabbt ville jag fotografera med en liten bländare för att få till de där långa solstrålarna.
Istället för stativ försöka jag balansera kameran och hålla den någorlunda stilla uppe på broräcket vilket till slut fungerade ganska bra om man passade på när bron var bilfri. Efter ett par försök fick jag till ett par skarpa exponeringar som jag kunde jobba vidare med.
Jag fotade totalt 3 exponeringar med 2 exponeringsstopp mellan varje exponering som jag sedan blandade samman i Photoshop med luminansmasker. I Photoshop använde jag mig sedan endast av två av exponeringarna. Ursprungsexponeringen fick stå för vattnet och skogen och från den mörkare exponeringen tog jag himlen och högdagrarna.
Klicka dig vidare på länkarna här nedanför om du vill veta mer om varför jag befann mig i Jockfall över huvud taget eller om du vill veta mer om hur och varför jag använder mig av flera exponeringar i mitt arbetsflöde.