Jag har så länge jag kan minnas alltid haft en hobby av något slag. Många av dessa hobbies har följt med mig i vuxen ålder. Vissa har till och med följt med mig in i arbetslivet medan andra har lämnats kvar och bytts ut mot andra intressen och tidsfördriv.
Bloggen och webbplatsen som du besöker just nu är ett exempel på denna. Jag tycker om att skapa, det är en stor anledning till att jag köpte mig min första kamera (på den tiden handlade det om 110-film) som så småningom blev till en digital systemkamera.
Tidskrävande aktiviteter
Jag har lagt ett stort antal timmar med ett fiskespö i hand ståendes vid någon havsvik någonstans, jag har läst fler böcker än vad jag minns och jag har ritat de ena teckningen efter den andra.
Mitt minne när det kommer till dagar, månader eller år lämnar en hel del övrigt att önska. Jag har ett hejdlöst minne för detaljer men när i tiden dessa detaljer inträffade har jag allt som oftast ingen aning om.
Jag tror att det var någon gång i 10-årsåldern då jag fick min första riktiga cykel. Det var en ljusblå herrcykel av märke Helkama med kromade stänkskärmar och ringklocka. Min cykelnyckel hade jag i ett färgat nyckelband av modell ihopsnurrad telefonsladd om ni kommer ihåg?
Det där nyckelbandet fastnade åtskilliga gånger i ekrarna på cykeln och jag fick mer än en gång försöka trassla ut nyckelbandet när det hade snott in sig bland ekrar och regnbågsfärgade navborstar som lite då och då införskaffades på den lokala OK-macken.
Det här var långt innan bensinkedjan bytte namn till OKQ8 och på den tiden då man fortfarnade kunde köpa tändmoduler till brytarlösa tändsystem och inte bara ockerdyra förpackningar mjölk och doftgranar.
Cykel- och barnvagnsförrådet
Jag minns hur det luktade i cykelrummet alldeles intill porten till låghuset där vi bodde och jag minns att man efter ett tag fick märkliga stötar i munnen om man fick för sig att ha cykelnyckeln mellan tänderna medan man försiktigt ledde ut cykeln ur det torra, dammiga cykelrummet.
Jag har vid det här laget kommit närmare 40-årsstrecket än det 30-åriga ditot och veckan innan min 37:e födelsedag som infann sig för ett par veckor sedan köpte jag min andra riktiga cykel.
Denna cykel har sedan dess upptagit i princip all min lediga tid. Mil efter mil har jag trampat mig svettig runt omkring på de Blekingska cykelvägarna. Jag har ömsom susat fram (nåja) bland böljande havrefält och ömson hållt mig så långt ut till höger som jag bara vågat utan risk för att cykla ner i vägrenen på diverse landsvägar och vid skrivande stund har jag precis passerat 20-milastrecket.
Det är därför det har varit lite glest mellan inläggen här på sistone, förra gången det hände handlade det om helt andra saker.
Ingen minns en fegis
Hade jag varit en pokerspelare hade mitt smeknamn varit All In. Jag har alltså gått all in när det gäller cyklingen och därför har bloggen hamnat i skymundan. Egentligen hade jag kunnat fylla flera spaltkilometer med cykelsnack men om sådant handlar inte den här bloggen.
När jag blir lite mer stadig på sadeln och vågar mig ut lite längre bort från gårdsplanen hemmavid ska jag ta med mig kameran i axelremsväskan. Nu stundar ett par veckors semester där jag misstänker att fotograferandet kommer ta överhanden. Men cykeln ämnar jag ta med mig.