25 invånare och vi

Uppdaterad 3 september, 2017

Mätta på fjälluft och vidsträckta vyer rullade vi iväg från vårt lilla skymundan på Stekenjokk. En dag tillsammans i den nästan sorgligt vackra tomheten hade gjort under och stärkta i både själ och hjärta tog vi oss så småningon ut på Vildmarksvägen igen på väg mot Wilhelmina.

Det var ungefär vid det här laget som jag började känna igen mig. Här hade jag nämligen färdats förut under förra årets husbilssemester. Många av de ganska dåliga vägarna som jag svor över då hade reparerats med ny fin asfalt och flera vägsträckor som vi passerade var i full färd med att rustas upp.

En av många sevärdheter längs med VIldmarksvägen är Trappstegsforsen, och här såg det ut som att merparten av Norrlands turister och lokalbefolkning hade samlats vilket fick oss att stillsamt köra förbi utan att stanna till.

Var ska vi sova inatt?

Efter ett par mil började det bli dags att bestämma sig för var vi egentligen ville tillbringa natten. Vi befann oss mitt i de norrländska skogarna och till slut bestämde vi oss för en liten ort intill den mäktiga Vindelälven. Råstrand fick bli målet för dagen och färden dit gick relativt smärtfritt.

Vägarbeten i Norrland verkar vara något av en pärs. Jag misstänker att tjäle och tonvis med snö under vintermånaderna ställer till det en del vilket resulterar i att de flesta, om inte alla, vägarbeten måste utföras under den korta intensiva norrländska sommaren.

Grus och sand, vilket j-a land!

Under förra årets resa tillbringades åtskilliga mil på grusvägar som stundtals verkade bestå av sylvass sprängsten i storleksordning mogen blodapelsin. Att vi inte fick punktering då får jag tacka min lyckliga stjärna för. I år har vi för det mesta hållit oss på asfalterade vägar men då och då rullade vi helt oförhappandes in på långa, dammiga grusvägar. Den sista vägen fram till bron över Vindelälven var en sådan grusväg.

Just den här grusvägen var förhållandevis jämn och plan, och till slut rullade vi dammiga in i det lilla samhället Råstrand. Vägen fram till vår tänkta ställplats för natten kantades av hus. I mitten av byn låg en gul, gammal nedlagd skola som nuförtiden tjänstgjorde som vandrarhem.

Bron över floden Vindelälven

Efter ytterligare en liten bro hittade vi till slut fram till platsen där vi tänkte slå läger. När vi hoppade ut ur husbilen för att sträcka på benen och rasta av hundarna insåg vi att vi var helt ensamma.

Vindelälven vid Råstrand - Ludwig Sörmlind
Vindelälven vid Råstrand. Vinden mojnade i takt med den sjunkande solen.

Om man inte räknar med myggen, vilka utklassaden lokalbefolkningen med 10,000 mygg per enstaka invånare.

Hej, hej Monica!

Efter lite detektivarbete kom vi i kontakt med en Monica som glad i hågen svarade i telefon. Min fru, som är bekväm med folk och fä i största allmänhet, redogjorde för våra avsikter för natten och det dröjde inte länge innan Monica med tillhörande gubbe stod livs levande framför oss på den välklippta gräsmattan och undrade hur vi i all världen hade hittat till dom.

Vi fick en snabb historielektion där vi fick reda på att den gamla vägfärjan som fram till 1993 stod för förbindelsen mellan den norra och södra stranden numera tjänar som uteplats och vi fick reda på var och hur man kunde hitta färskvatten.

Vindelälven vid Råstrand - Ludwig Sörmlind
Vindelälven vid Råstrand. I bakgrunden skymtar den gamla vägfärjan som numera tjänstgör som uteplats.

 

Råstrands invånarantal stannar någonstans kring 25 vilket betyder att antalet invånare, om än tillfälligt, ökade med nästan 10% under tiden vi var där.

Sol, vind och vatten

I takt med att solen sakta började dala mot horisonten mojnade vinden och vi bäddade till slut ner oss mellan solvarma lakan bland lukten av blommande lupin och nyklippt gräsmatta. Ett par kor råmade någonstans i bakgrunden och både jag och Malin somnade snabbt och i drömmens land drömde vi om renar, renar och åter renar.

Se dig omkring i 360 grader

Klicka gärna runt i bilden och dra för att se dig omkring i omgivningarna.

I nästa del hittar vi en kallkälla och håller på att elda upp husbilens AC-enhet. På återseende!

Mer information hittar du hos Råstrands Intresseförening.

Dela:

Tack för att du kommenterar!