Roadtrip Norge Dag 5

Uppdaterad 12 november, 2016

Fyra dagar i Norge hade tagit ut sin rätt och det kändes ganska bra att återigen vara på hemmaplan. När man far omkring i okända farvatten och rör sig långa sträckor varje dag tappar man lätt orienteringen. Att vakna upp på ett hotell i Töcksfors efter att dagen innan ha kört både upp och ner för Trollstigen är lätt förvirrande innan man kommer på var tusan man befinner sig egentligen.

Hotellet i Töcksfors var egentligen det enda som kunde liknas vid ett bottennapp på resan. Det första hotellet vi bodde på under resans andra dag var nästan för fint, vandrarhemmet nästa dag var perfekt och natten i bakluckan i Strömstad tänker jag inte ens prata om.

Sveda och värk

Jag vaknade med en stickande känsla i bröstet och det kändes nästan tungt att andas. Det enda som jag är någorlunda allergisk mot är Gråbo, damm och röda fiskar. Typ lax och sådant. Jag tittade mig omkring och såg varken uppätna laxfiskar eller vajande Gråboplantor under sängen så dammet fick bli huvudmisstänkt.

Jag lyckades åla mig ur sängen utan att väcka vare sig hundar eller fru och smög in på toaletten för att göra mig någorlunda representabel. Det nästan högg till i näsan när jag stängde badrumsdörren bakom mig och tände lampan. Ventilen i taket var omringad av karakteristiska svarta fläckar, likaså fogarna mellan kakelplattorna i duschen. För mitt otränade öga ser det hela ut som mögel och jag ångrade genast beslutet att ta mig en snabb morgondusch. Bilder kommer längre fram.

Väl tillbaka i sängkammardelen av rummet tyckte jag att något såg lite konstigt ut. Det tog ett par minuter innan jag insåg jag att sängen helt enkelt var sned. Det förklarade varför Malin vaknade genom att dra huvudet i sänglampan och jag knappt kunde se något när jag tände min.

Spännande inredning

Hennes var monterad rätt under huvudet och lampan på min sida sängen var helt enkelt monterad utanför. Det var som om någon tagit loss huvudgaveln från sängen och sedan monterad den en halvmeter till vänster och hoppats att ingen skulle märka något.

granshotellet_tocksfors_sang_www

Under gårdagen hade vi varit allt för trötta för att uppmärksamma något av ovanstående. Med en hund under varje arm kutade jag ut på grässlänten utanför entrén och började klura på dagens äventyr.

Hotellfrukosten hoppades helt enkelt över och vi packade in oss så snabbt och smidigt vi förmådde och satte kurs mot Karlskoga istället. Utcheckningen bestod av att lägga rumsnyckeln i en korg i luckan där vi checkade in.

Kanon, någon hotellföreståndare såg vi inte röken av men det gjorde visserligen detsamma då det inte heller fanns någon minibar eller annat på rummet som vi hade behövt betala.

granshotellet_tocksfors_www

Vi tittade på varandra och dök snabbt in i bilen och letade oss ut på bilvägen mellan ogrästuvorna. Det var många mil sedan vi färdades på en normalbred svensk landsväg och när vi väl kommit upp i fart ställde vi in våra hjärnor på något slags auto-läge och med farthållaren inkopplad var det bara att se till att hålla sig i rätt fil i de Värmländska skogarna.

Här kommer lite fler bilder från vårt hotellrum. Jag hoppas att inte fler av hotellrummens toaletter ser ut så här.

granshotellet_tocksfors_kakel_www

granshotellet_tocksfors_kakel_ventilation_www

granshotellet_tocksfors_kakel_fog_www

granshotellet_tocksfors_ventilation_www

Ungefär vid det här laget insåg min hjärna att jag inte fått i mig något kaffe. Varken under morgonen eller kvällen innan och när min hjärna väl kommit på detta gjorde den sitt bästa för att resten av kroppen inte skulle kunna glömma det. Vi körde av vid första bästa avfart och det ville sig inte bättre att vi befann oss i Årjäng i jakt på kaffe och med lite tur även frukost.

Dagens viktigaste mål

Stadens Statoilmack lokaliserades efter ett par varv längs huvudgatan och något som skulle kunna misstas för frukost letades upp bland hyllorna. En glutenintolerant vegetarian har inte så där otroligt mycket att välja på i vanliga fall och det var inget som ändrades på bara för att vi råkade befinna oss i Årjäng.

En risifrutti och en keso tillsammans med en bränd kopp kaffe slungades ner medan Malin njöt av en snustorr baguette som hade passerat bäst-före-datum med ett par veckor minst.

Ungefär nu dök stadens bilburna ungdom upp och jag log igenkännande åt fenomenet. En raggig Mercedes 190 med hela bakluckan full av baslåda gjorde sitt bästa för att hålla ihop när den snusande föraren drog ner kepsen i pannan och ivrigt vevandes på ratten försökte undvika att köra in i bensinpumparna. När han insåg att ett flertal exemplar av det täcka könet befann sig inom hörhåll pregade han in en halv dosa General Lös under läppen och vred upp Eddie Meduza så högt som bilstereo och baslåda förmådde. Det lät förjävligt men grabben verkade vara nöjd. Malin satt och gapade.

Raggare

Ynglingen bakom ratten stod och vräkte på i ett par minuter och med en lätt förvirrad uppsyn tog han sikte på macken intill. Kanske skulle hans parningsbeteende uppskattas mer på en OKQ8-mack? När han hade tagit sig ner till sagda mack och spelet ett par låtar under plåttaket som hängde över pumparna dök en konkurrent upp. Huruvida de kände varandra låter jag vara osagt men ynglingen fick genast ett barskt uttryck i ansiktet. Konkurrenten tryckte till på gaspedalen och det högra bakhjulet på hans orangea Volvo 240 av tidig 80-talsmodell försökte vrida sig runt sin egen axel men misslyckades. Istället hoppade växeln ut och konkurrenten höll på att ramla ur det nedsuttna förarsätet.

Nu hade jag lite svårt att hålla mig för skratt och jag kunde inte låta bli att berätta för Malin att för 15-år sedan hade det lika gärna kunnat vara jag som satt i 240:n ivrigt spinnandes med höger bakdäck. Detta hade Malin väldigt svårt att inse och jag hoppade raskt ur bilen och tog mig ärendet att försöka skrapa bort de värsta insektsresterna från framrutan och fylla på lite spolarvätska innan vi tog sikte mot Karlskogas huvudgata.

Back in the hood

Ett par innehållslösa mil i bil avverkades innan vi anlöpte i Karlskoga och ett par timmar tillsammans med syster och faderskap gjorde gott för själen. Lagom till kvällningen begav vi oss av för de sista 30-talet mil till huvudstaden och resterande delar av familjen. Nattens boende visade sig en annan syster stå för och när vi väl anlänt till de södra utkanterna av Stockholm kryssade vi oss fram mellan höghusen och parkerade trötta men glada vår bil någonstans i Tumba. En bäddad säng stod och väntade men det var först in på småtimmarna som vi kröp ner under täcket och kunde slumra in efter ytterligare en lång dag på vår Roadtrip.

Resans femte dag

dag5

Så här gick färden under resans femte dag. Vägarna i Sverige upplevs efter ett par dagar i Norge som mycket rakare och framförallt kommer fram snabbare. Tyvärr är de också ganska mycket tråkigare att färdas på.

Klicka här om du vill läsa de tidigare inlägget i den här serien.

Tack för att du delar!

Tack för att du kommenterar!