Roadtrip med husbil genom Sverige

Uppdaterad 17 april, 2017

Resdag 7 – Stekenjokk till Stocka

Den sjunde dagen på vår husbilresa genom Sverige vaknade vi upp högt upp i landet. Vi hade kvällen innan färdats på rikets tredje högsta väg med sina 876 meter över havet och vi hade hittat en mysig avskild plats alldeles intill en liten bäck som rann intill ett högt vackert berg där dimmolnen hela tiden dansade runt toppen.

Jag vågade inte trotsa Malins order om att inte gå ner till bäcken för att diska undan efter frukosten och lika bra var kanske det. När vi var mätta och glada och hade tankat upp oss själva med tillräckligt mycket kaffe för att det skulle räcka till nästa stopp började behovet av en resplan göra sig påmint.

Att vi hade nått vår resas högsta punkt i landet kunde vi inte komma ifrån. Det hade hunnit bli tisdag och fredag morgon förväntades jag infinna mig på mitt arbete igen 135 mil bort.

Vi hade också för avsikt att göra en avstickare till Karlskoga för att hälsa på syster och faderskapet så det fanns inget alternativ än att börja styra kosan hemåt igen.

Borta bra men hemma…

Härmed var det slut med de korta mysiga dagstripparna och vi fick öka på etapperna en aning för att hinna hem i tid. Vi tog avsked av kalfjällets karga vildmark och vände husbilen österut för att till sist nå landets östkust för fortsatt färd längs den vägen.

Vi fortsatte vår resa längs vildmarksvägen och länge gick färden på någorlunda farbara vägar. Då och då körde vi ner i någon gammal trasig lagning av vägen så att glas och tallrikar skallrade i skåpen.

Vi bedömde att vi på sin höjd orkade med 8 timmars körning lite beroende på vägarnas bredd och framförallt skick. Naturen bjöd på ett vackert skådespel där vi körde mellan brusande forsar och lummiga skogar och regnet behagade hålla sig borta och det var till och med vare sig för kallt eller för varmt. Optimalt väder för en roadtrip med husbil helt enkelt.

Kaffepaus och kartletande

Vid det obligatoriska kaffestoppet passade vi på att ta bäring på en lämplig plats där vi skulle kunna sova efter så många timmars körande. Appen vi förlitade oss på för att hitta lämpliga sovplatser bjöd på en mängd alternativ. Vi fastnade för Stocka Gästhamn som hade fått fina recensioner både för faciliteterna och det trevliga bemötandet. Jag såg mest fram emot att få fylla på vattentanken igen.

Men innan vi kom fram till Stocka och lite mer civiliserade områden hade vi många mil kvar att köra. Senare skulle det visa sig att de flesta av dessa mil skulle köras på vägar av otroligt dålig kvalitet.

Utan GPS på okända vägar

Under hela resan fram till nu hade jag kört med Google Maps som enda navigationssystem och det hade fungerat relativt bra. Det bästa med det hela var att vi kunde ladda in kartorna i offlineläge och ändå kunna köra vart vi ville utan att tänka på eventuell mobiltäckning.

Grus så långt ögat kan nå

Google Maps signalerade för att vi skulle ta av till höger mot Borgafjäll och vi lydde glatt. Här började äventyret på riktigt. Ett par hundra meter in på den nya vägen smalnade den av vid en liten bro för att sedan förvandlas till en grusväg modell gropig och dammig.

Vid det här laget misstänkte jag att det inte kunde bli värre än Dalarnas bitvis usla vägar och fortsatte lydigt enligt GPS:ens anvisningar.

Vägen som var någorlunda bred och därmed också rymde två bilar av modell större bredvid varandra blev ganska snabbt väldigt smal och med ett par väldigt djupa diken på varsin sida om den tänkta körbanan. Här och där bjöd vägen på en kurva eller två i tät följd där man helt enkelt fick sakta ner så man åtminstone skulle ha skuggan av en chans att stanna om man skulle fått ett möte.

Stor bil på liten väg

Möten fick vi flera av och det ville sig inte bättre än att man fick mötas i snigelfart för att inte riskera att antingen vi eller den mötande skulle hamna för nära det djupa diket och glida av vägen. Vägen fortsatte ringlandes fram och vi färdades mil efter mil i landskap som skulle kunna platsa som omslagsbild på vilken bärdryck som helst. Det fattades bara en råmande ren i siluett mot den sjunkande solen.

Middag vid solnedgången i Stocka Gästhamn - Ludwig Sörmlind

Ett antal möten senare kom vi då äntligen ut på asfalterad väg igen men skicket på densamma lämnade en hel del att önska. Här och där var asfalten såpass dålig att den ibland gjorde mer skada än nytta och det gällde att parera vilt för att undvika de värsta skadorna.

Då och då såg vi skyltar som aviserade för vägarbeten och helt plötsligt befann vi oss mitt i ett vägarbete där det lades på ny välbehövlig asfalt över den gamla i ett par hundra meter eller så. Om vi kör samma väg nästa år förmodar jag att vägarbetarna har kommit en bit på vägen.

Dags för mat

För att spara tid bestämde vi oss för att hitta någonstans längs vägen att äta på. Vi hade lång väg kvar att köra och hade inte ens kommit halvvägs. Att vara glutenintolerant kan vara ett äventyr i sig när man ska leta efter någonstans att äta och lägger man till en vegansk livsåskådning blir det hela hart när omöjligt.

Innan vi kunde hitta någonstans att äta behövde vi tanka och för att hitta en bensinmack ute i skogen använde vi oss återigen av Google Maps. Sagt och gjort, ett par mil längre fram skulle man minsann kunna fylla på både bensin och diesel.

Vi följde den anvisade rutten och befann oss helt plötsligt på en smal, smal, väg ovanför ett brusande vattenfall. Vid änden av vägen väntade en tvär vänstersväng följt av en brant uppförsbacke. Försiktigt smög jag mig runt staket och diverse andra hinder för att kunna ta mig upp för backen men trots detta var vägen så brant så att underredet skrapade i vägen.

Glutenfritt i Ramsele

Till slut hittade vi återigen ut på farbara vägar och maten intogs på en pizzeria vig vägkanten i den lilla byn Ramsele. Här fanns inte något glutenfritt bröd så långt ögat kunde se så det fick bli en sallad istället. Maten åts upp och vi var återigen på väg mot vårt slutmål.

Mil efter mil avverkades och vi kom närmare och närmare vår destination. När vi började närma oss Sundsvall blev både vägarna större och antalet bilar runt omkring oss fler. Vi tog rygg på en lastbil och konstaterade något bistert att den äventyrligare delen av resan nu var över.

Stora Europavägar är väldigt bra på att ta människor från punkt A till punkt B snabbt och effektivt men det blir inte så mycket roligare än så. Se till er själva, när hade ni senast ett spontant äventyr mellan Bromölla och Kristianstad? På sin höjd får man en punktering som man kan skriva hem till barnbarnen om men oftast inträffar det spännande och oväntade när man stannar eller tar ett oväntat håll.

Fylla på kylskåp och skafferi

Milen mellan Sundsvall och Stocka gick med en rasande fart och helt plötsligt befann vi oss vid vår tänkta avfart. Här fanns också en ICA-affär med det största sortimentet av garn som jag någonsin har sett. I ICA-affärens omedelbara närhet fanns en busshållsplats, en vägkrok och inte så mycket annat.

Middag vid solnedgången i Stocka Gästhamn - Ludwig Sörmlind

Vi fyllde på vårt kylskåp och snirklade oss ner till hamnområdet. Där mottogs vi med öppna armar av en medresenär som även han färdades i en husbil och som till råga på allt också hade varit uppe i Stekenjokk. Han visade oss glatt var både toaletter, duschar och allt som vi skulle kunna tänka oss behöva fanns och skuttade sedan iväg i en byggnad bakom Restaurang Måsen.

Restaurangen fungerade även som en slags reception så dit klev jag in och berättade att jag hade för avsikt att sova över i den vackra hamnen och bytte lite pengar mot en orange snodd som vi sedan knöt fast i backspegeln.

Middag i solnedgången

Den lilla ställplatsen var långt ifrån full så det var glest mellan bilarna och ännu glesare mellan båtarna. Här fällde vi upp vårt bord och våra stolar och åt middag samtidigt som solen gick ner bortom horisonten. Det var inte svårt att somna den kvällen.

I nästa del råkar vi somna mitt på en återvinningscentral och kör tre varv runt en bensinmack.

Dela:

2 svar på “Roadtrip med husbil genom Sverige”

  1. Det är ju en frihet att köra med en husbil. Jag hade nog inte satt upp fasta planer utan kollat nätet efter platser som intresserar mig, och sedan blir det ju många platser ”på köpet” under färden :)

Tack för att du kommenterar!