En medelålders man

Uppdaterad 23 september, 2016

Sedan förra inlägget har det hänt grejer, jag har tagit ett gäng nya bilder och vi har införskaffat oss en uppblåsbar säng till bilen. Hundar har skällt och ogräs har eldats. Jag har till och med haft den goda smaken att fylla 35 år och en sådan sak kräver nästan lite betraktelse och eftertanke.

När jag var liten och satt och tittade på Björnes Magasin och diverse andra för tiden lämpliga tv-program för barn kom det då och då ett par ihopklippta filmer med teckningar (tecknad film benämnde jag och mina systrar det då) med en rätt ruffig lirare som hela tiden mumlade något om när han var liten och någon som borde på andra sidan skogen eller vid kanten av vägen eller hur det nu var.

Det är alltså Slas och hans berättelser jag pratar om. Har du ingen aning om vad jag pratar om kan du klicka vidare här och se ett exempel. Är du i min ålder eller äldre så kan du glatt läsa vidare. När jag var liten tänkte jag att den mumlande gubben måste nog vara himla gammal. Han måste minst vara 35 år!

Hur gammal var Slas 1980 egentligen?

I efterhand inser jag att han faktiskt var bra mycket äldre än 35 år men min halvkluriga pojkhjärna hade fullt sjå att försöka greppa årtalet 35, allt utöver det bestod bara av olika grader av otänkbarhet.

35 år börjar bli något av en aktningsvärd ålder och för en liten parvel på 7-8 år var det helt befängt att någon ens kan bli så gammal och nu sitter jag där själv. Jag kan villigt erkänna att jag befinner mig där jag trodde att jag skulle befinna mig när jag blev 35 år gammal men det tror jag inte att jag är ensam om.

En av mina stora styrkor är att jag lever i nuet. Detta gör jag med full kraft och jag kan endast med möda och noggranna anteckningar planera min omedelbara framtid. Att då som 20-åring eller för den delen ännu yngre sitta och fundera på vad man ska ta sig för 15 år senare i livet är dömt att misslyckas. Men det går ju alltid att titta i backspegeln, jag tror att det är lättare att se vart man ska gå om man vet var man har varit.

De första 20 åren i mitt liv tillbringades i Stockholm, det var där jag tog mitt körkort, det var där jag upplevde min första fylla och det var där jag opererade bort blindtarmen. I början av 2000-talet packade jag in mina ihopsamlade tillhörigheter och for till Västergötland.

Kärlek och arbete hägrade och bemanningsföretagen började bli populära. Jag provade mina vingar i den akademiska världen och insåg att tanken nog var god men att det där och då nog inte var för mig. Ett par högskolepoäng fick jag dock med mig i bagaget.

Att arbeta har jag dock alltid varit både bra på och sällan saknat. På ett bemanningsföretag kunde man då på den tiden arbeta ungefär så mycket som man ville och jag tog varje chans till ett par timmar på fabriksgolven i mellersta Sverige. Jag provade på det mesta, allt från att sitta i telefonväxel till att gräva efter papper i Länsstyrelsens dammiga arkivrum. Eller avsyna trälister tills ögonen gick i kors eller kontrollera bromsskivors beskaffenhet.

Jag hann till och med ett par pass på SAAB-fabriken i Trollhättan innan det återigen var dags att packa väskorna och fara min kos.

Nu sitter jag mitt i Sveriges trädgård. Mitt i vackra Blekinge i ett hus, med en fru, två hundar och två katter. 3 volvo-bilar har jag både köpt och sålt och numera rattar jag en Kia. Det är inte annat än att man blivit lite av en halvgubbe. Ungar som i flock förflyttar sig inne på Konsum får sluta ”akta sig för farbrorn” och istället passa sig för gubben.

Fields and meadows

Men egentligen är det ju inte värre än att jag kommit till någon slags halvleksvila. Om andra halvlek påminner någorlunda om den första kommer det bli en åktur som ni sent kommer att glömma. Om inte annat så räcker det med att titta ut genom husdörren ty när Ludwig Sörmlind fyllde 35 år planterades ett träd på en liten bit gräsmatta någonstans i Mörrum.

Ett träd som förmodligen kommer stå kvar längre än vad jag gör det men det är ju alltid kul att lämna något bestående efter sig. Tack Malin!

Bilden i inlägget är taget på en plats jag kör förbi varje gång jag ska söderut på E22:an, det är lätt att bli bortskämt med vyer som den här alldeles inpå husknuten.

Dela:

Tack för att du kommenterar!