En dimmig sommaräng

Uppdaterad 23 september, 2016

När man flyttar från en stockholmsförort till en lite mer lugn del av landet kan kontrasterna ibland bli ganska stora. Under ett av de första besöken jag gjorde här nere körde vi runt kommunen och Malin visade och guidade oss runt. På något vis lyckades vi styra in mot en privat väg och för att kunna ta oss därifrån krävdes en backmanöver i sommarnatten av sällan skådat slag!

Det hela slutade lyckligt och när vi åter befann oss på allmän väg blickade jag ut som hastigast genom förardörrens fönster och såg ett rådjur! Till saken hör att alla levande djur var för mig vid det här laget lika exotiska som Loch Ness-odjuret.

Jag kunde knappt se en igelkott utan att börja darra i knävecken och här stod ett livs levande rådjur bara ett par meter från min bil. Jag tvärstannade bilen, riktade in mig mot det stackars djuret och slet för kung och fosterland i ljusspaken för att få igång helljuset. Malin undrade i sitt stille sinne vad jag egentligen sysslade med samtidigt som jag vrålade ”RÅDJUR!” och tittade storögt på kreaturet.

Nu så här ett par år senare krävs det mer än ett rådjur för att jag ska bli fuktig i kalsongerna. Jag passerar ett antal åkrar och ängar på min väg till och från arbetet och det hör faktiskt till ovanligheterna att där inte står några djur och betar av spenaten.

En av dessa åkrar och ängar ser ni på fotot här nedan.

Panorama Äng i Asarum

Det är ett handhållet panorama ihopsytt i Lightroom. Klockan bör ha varit strax efter 22 på kvällen då solskivan helt och hållet har dykt ner bakom horisonten och kvällsdimman börjar så sakta rulla in.

Den här ängen, eller om det är rättare att benämna den åker, ligger som så många andra åkrar och ängar längst med väg 29. Se kartan nedan för en lite mer exakt geografisk angivelse.

Tack för att du delar!

Tack för att du kommenterar!