Astrofoto med systemkamera

Om du någon gång har stannat till på en liten skogsväg långt bort från närmsta samhälle mitt i natten och tittat upp på himlen så har du sett vad många som bor och lever i de ljusa storstäderna kanske aldrig har sett – åtminstone inte förrän de tar sig utanför stadens alla ljus. Astrofoto är något som du kan prova på nästan med vilken digital systemkamera som helst och i det här inlägget ska jag visa dig hur jag gör.

Obs! Inlägget innehåller sponsrade länkar!

Om du gör en snabb bildsökning på Google på astrofoto eller astrofotografering kommer du se bilder som du knappt trodde fanns. Många av bilderna kommer från det södra halvklotet där en helt annan del av vintergatan är synlig än för oss nordbor på den norra delen av halvklotet.

När man säger att man ska fotografera vintergatan är det inte helt glasklart vad det är man menar. Alla stjärnor som du ser på stjärnhimlen tillhör Vintergatan, det är galaxen som vi ”bor i”. Vad folk i regel menar när det pratar om att fotografera vintergatan är att de vill fånga vintergatans kärna på bild.

Det är nu som det börjar bli lite krångligt

Vårt solsystem befinner sig i en av de yttre armarna av vintergatan. Vinkeln på vårt solsystem är ungefär 63 grader mot det galaktiska planet. Det här behöver du inte kunna utantill men du bör ha det någonstans i bakhuvudet då det är av stor betydelse för hur och när du faktiskt kan se vintergatan.

Astrofoto med systremkamera - Galaktiska planet - Ludwig SörmlindVårt solsystem ligger nästan vinkelrätt mot det galaktiska planet och det tillsammans med det faktum att vår lilla planet roterar runt solen gör att under delar av året kommer solen vara i vägen. Inte helt och fullt, du kommer alltid kunna se stjärnor att fotografera men just det åtråvärda centrala delarna av Vintergatan är blockerade.

Norra halvklotet

Astrofoto med systemkamera - Norra halvklotet - Ludwig SörmlindStora delar av november och ända fram till den första halvan av februari kan vi arma stackare på det norra halvklotet inte se centrum av vintergatan överhuvudtaget.

Det är lite synd för det är under den här delen av året som dagarna är som kortast och de mörka nätterna som längst. Det går fortfarande att fotografera delar av vintergatan – det är bara centrum av vintergatan som är blockerat från vår åsyn. Den bästa tidpunkten för oss att se vintergatan är från sena maj till tidiga augusti även om delar av vintergatans centrum sticker upp bakom horisonten redan från och med februari strax innan solen går upp respektive november men då strax innan solen gått ner.

Södra halvklotet

Astrofoto med systemkamera - Södra halvklotet - Ludwig SörmlindDet omvända gäller för dom som befinner sig på det södra halvklotet. Det är under deras vintermånader som vintergatan syns som allra bäst och som vi alla vet. Vinter betyder korta dagar och långa nätter

Stanna inte hemma för det!

Det finns ingen anledning att stanna hemma bara för att du inte kan se vintergatans kärna, det finns fler delar av vintergatan att se och framförallt fotografera.

Kamerainställningar att utgå ifrån

Hur gör du då för att fånga hela eller delar av vintergatan på bild. Finns det några optimala kamerainställningar eller är det bara att chansa och se glad ut?

Du kan ju åka ut på vinst och förlust men risken är då stor att du inte kommer hem med något annat än en förkylning. Astrofotografering är mer än att bara rikta kameran mot himlen och trycka av. Autofokus fungerar inte särskilt bra när det är kolmörkt och det är bara ett av bekymren.

Suddiga stjärnor

Oavsett vad man tycker om den saker så snurrar jorden och den snurrar faktiskt ganska snabbt. Detta behöver du ha lite koll på när du försöker fotografera stjärnor och det gäller inte vara om du försöker avbilda vintergatan eller inte. Om du exponerar för länge kommer stjärnorna på himlen hinna flytta så mycket på sig att de avbildas som streck istället för skarpa lysande punkter. För att undvika att det här sker finns det en tumregel – 600 regeln.

Astrofoto med systemkamera - 600-regeln - Ludwig Sörmlind

600-regeln i astrofotografi är ett hjälpmedel som du kan ta till när du ska ställa in kameran och funderar på hur lång slutartid du vågar använda. Jag använder en Canon EOS 6D tillsammans med ett Canon EF 28 mm f/2.8 objektiv vilket enligt 600 regeln tillåter en slutartid på som mest 21,5 sekunder. Går jag över den tiden kommer stjärnorna ha flyttat sig såpass mycket att det syns.

600 / faktiskt brännvidd 28 mm = 21,42 sekunder

För att kunna använda så långa slutartider som möjligt och på så viss kunna hålla ner ISO-talet så mycket som möjligt för att undvika brus är det alltså en fördel att använda ett vidvinkelobjektiv. Hade jag istället för ett 28 mm objektiv använd mig utav ett 85 mm objektiv hade jag istället bara kunnat exponera i cirka 7 sekunder innan stjärnspåren hade börjat synas enligt 600-regeln.

I min ägo har jag också en Canon EOS 700D med tillhörande vidvinkelobjektiv från Sigma med brännvidden 10-20 mm. 700D är inte en fullformatskamera och jag måste därför blanda in cropfaktorn i min beräkning för att få rätt värden. Vid 10 mm inställd brännvidd kan jag exponera i hela 37.5 sekunder jämfört med bara 7 sekunder med 85 mm.

600 / faktiskt brännvidd 10*1.6 = 37,5 sekunder

När du vet den maximala slutartiden som du kan använda utan att få stjärnspår kan du med hjälp utav ett par testbilder snabbt hitta ett bra ISO-värde där du får så lite brus som möjligt i din råfil. Att fotografera i RAW är nästan ett måste med tanke på efterbehandlingen. Vitbalansen är svår att få rätt direkt i kameran men med hjälp av all sensordata som sparas i en råfil har du mycket större möjligheter att återställa din bild.

Ett annat problem när du fotograferar med höga ISO-tal är brus och här kan en fullformatskamera med sin större sensor ha en viss fördel jämfört med en kamera med mindre sensor. Det finns dock många tekniker för att undvika brus nästan oavsett hur högt ISO-tal du har inställt. I inlägget långa slutartider utan brus hittar du mer information om hur du undviker brus i dina astrofotografier.

Det finns mycket mer att läsa om astrofoto med systemkamera men det bästa sättet att lära sig är att bege sig ut med kameran och öva, öva, öva.

Dela gärna med dig av dina bästa astrofotografier tagna med en vanlig kamera i kommentarsfältet här nedan.

Källor och mer information:

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest

Ludwig Sörmlind

Mellan 35 och 40 år, bosatt i Mörrum i Sveriges Trädgård Blekinge. Fotograferar, fiskar och har ett svaghet för vassa verktyg. Fotograferar så ofta som möjligt. HDR är en teknik som jag fastnat för.

Tack för att du kommenterar!